Maskerade nätter

Jag är en sådan som behöver fullständigt mörker för att kunna sova bra. Jag blir störd av klockradiosiffror och smååå, små strimmor sommarljus som letar sig in mellan våra svarta persienner OCH vinröda rullgardin.

Den där strimman är det visst bara jag som ser genom mina slutna ögonlock, men vid gud den finns där.

Och det gör mig galen.

Nåväl. Beklagade mig om detta för min käre far, multiresenären och han hade såklart bot på detta fruktansvärda I-landsproblem som drabbat hans dotter.

Han hade nämligen ett helt lager av sånna där ögonmasker som vissa flygbolag delar ut till resenärer som kan tänkas vilja sova på deras flygplan. Sånna där svarta tyggrejer med gummiband som man så fint drar på sig och så blir det… taramtadam: svart!

Fenomenal uppfinning vill jag säga.

Även om alla som sett mig i dessa nu under semestern, i sommarstugor med varierande möjligheter till mörkläggning, haft väldigt roligt åt mig för detta-eller möjligen för hur jag tar mig ut i dem.

Men jäklar va mörkt det blir. Och jäklar va bra jag sover nu!