Min hemby

Jahapp då var vi i min hemby Edsbyn då.
Här är jag född och tillbringade mina tre första år här innan flyttlasset bar iväg till Sandviken. Där bodde vi i nån form av knarkarkvarter där småbarn till och med försvann och inbrotten var frekventa, så vi blev inte långvariga.
Som fyraåring hamnade jag därför på Storgatan i Robertsfors istället. Där blev vi kvar mycket längre.

Men det var inte mitt livs flytthistoria jag skulle skriva om alls, men man blir lite nostalgisk av att vandra Långgatan upp och ner här i Byn. Samtidigt som jag förundras över vilken liten by det verkligen är och så knepig dialekt folk har – som jag själv så snabbt faller in i bara vi parkerat bilen utanför farmors hus.

Sen tittar folk så väldigt på en när man kommer som utsocknes till ett mindre ställe. ELLER så tror man bara det. Igår var det dock särskilt tydligt när vi kom precis mitt i en bilcruising… Halva Edsbyn stod efter vägarna i regnet och tittade på jättefina raggaråk och andra bilar, sånna  som kanske bara får äran att lämna varmgaraget en gång per år. Och jaa det bar sig inte bättre än att vi, för at ta oss till farmor, var tvungna att tränga oss in mitt i denna radda vrålåk -med vår V70 från -03… Så. Klart att folk tittade.

Förutom att väcka uppmärksamhet och prata minnen så äter vi mest.