Ärligt nej

Teo är knäckt ikväll. Han har hittills tackat nej till att leka med tre kompisar. Ligger som en utslagen hjälte på soffan och ser på Disneychannel.

Han har alltid varit väldigt enkelt när det gäller att säga ifrån. Känner han inte för det så säger han det. "Nä inte idag för jag orkar inte/har inte lust/vill vila".
Och det är ingen som nånsin tar illa upp för det.

…Jo en gång var det en liten kille som var väldigt sugen på att leka för han sa halvt desperat. "Men jo! Det MÅSTE du när jag kommer till dig"!

"Nä, sa Teo. Vi kan leka imorgon när jag är pigg om du vill"

Jag tycker det är skönt på nåt sätt. Och det blir ärligt, enkelt och rakt. Tänker att vi vuxna många gånger borde ha med oss lite mer av det där. Även om jag på senare år faktiskt blivit mycket bättre på att ge ett ärligt nej än ett tillkrånglat nja. Och det är så skönt när man inser att man inte behöver vara med på allt och man faktiskt inte heller behöver motivera särskilt ordentligt varför.