När man överträffar sig själv

Ibland överträffar man sig själv minsann. Jag kände inte igen mig själv alls ikväll. Först och främst så har jag inte haft ont i huvet på ca en vecka (passar obehagligt bra in på mitt snusslutande)… Sen fick jag för mig att jag skulle träna i samband med att jag körde Wilma och hennes kompis på buggträning.

Åkte därför till badhuset och möttes av en fullständigt fullsatt parkering. Inte en plats kvar så det var ju bara att åka därifrån. Så tyyypiskt. Jag som bestämt mig och allt.

Hade allt varit som vanligt hade jag nu åkt till ÖB och vankat omkring och kanske köpt nåt onödigt godis eller nåt i väntan på tjejerna, vars buggträning är på Västerslätt.

Men inte idag. Nej då. Jag körde till jobbparkeringen istället. Ställde bilen där och gav mig ut i I20 spåret! Och jag gick inte ens hela vägen.Jag sprang också.
(eller nja… joggade är mer sanning).

Men ändå.