Såg -naturligtvis- 4:ans seriestart Överlevarna igår.

De första fyrtiofem minutrarna tyckte jag att det var ett extremt dåligt val. Eftersom jag faktiskt blev lite skärrad och tyckte att det var lite väl likt det som vi har omkring oss just nu. (Plus att jag som bekant är en riktig sucker för konspirationsteorier)…

Men sen blev det lite väl orealistiskt trots allt, så då blev det bara underhållande och bra tv i mina ögon.

Kanske lite dålig tajming att sända en sån serie precis i detta nu, det kan jag också tycka (förstod att många tyckte att det var rena idiotin) och visst väcker det tankar. I alla fall hos mig. Hur mycket vet vi egentligen? Räcker det att barnen spritar sina händer vid varje måltid på skolan eller kommer de att bli sjuka ändå? Hur många blir sjuka över huvudtaget? Är jag och dem jag känner överlevare? Hur bra är det här himla vaccinet som är propagerat för som det enda rätta? Och som jag personligen känner att jag inte har lust att utsätta mig för…

Jag tycker att det är lite otäckt. Men, men den som lever får väl se.

Teo är som bekant av en… extremt filosofisk natur. Skulle man kunna kalla det.
Man skulle också kunna säga att han är otroligt disträ.

Idag skulle han iväg till sin kompis. Ropade hej då i hallen och stack iväg.
Några minuter senare ser jag honom komma gåendes tillbaka, så jag sticker ut huvet genom ytterdörren och undrar varför han redan är hemma igen.
Han ser genuint förvånad ut och nästan lite generad när han storskrattande säger
"Tänk mamma, jag tog på mig cykelhjälmen, men jag glömde cykeln"!

Var och åt lunch på TC idag. För första gången nånsin blev jag erbjuden att desinficera händerna innan jag tog för mig av buffén, eftersom det stod en handpumpsgrej med desinfektionsmedel precis bredvid tallrikarna.

Och direkt var min hjärna i filmens land igen. Det kändes som att vara tillbaka i framtiden eller nåt. En nanosekund efter det så tyckte jag att det var det bästa som hänt sen… ja sen hjulet eller nåt.

Kanske är det fler restauranger som har infört det här men jag tyckte bara att det var så otroligt smart! Klart att det ska finnas. Egentligen jämt! Och inte bara nu i influensatider. Och inte bara på restauranger heller för den delen.

Om inte annat så har det en lugnande effekt. Åtminstone på mig. Det känns bra. Och det är värt mycket.

En mycket bättre start på dagen än igår. Har pratat med mannen från LF på morgonen och fått ordning på alla detaljer. Han mådde så dåligt över att han missat mig två gånger i rad och var så otroligt ödmjuk att det inte gick att vara arg mer när han väl kom.

Han var helt enkelt väldigt bra att ha att göra med.

Smidigt gick det, mycket nöjd blev jag och han tog sig dessutom en liten titt så att vi inte hade några vattenskador eller annat elände i köket.

Han var lite orolig över att ha skamfilat sitt företags rykte, men han kan vara lugn, det är ju hur man löser problemet som är det viktiga, som bygger förtroende, relationer och gör att man fortätter vara lojal som kund. Han löste det bra.

Va skönt att jag åter igen får vara en nöjd kund hos Länsförsäkringar.

Även om det tog tid så blev det riktigt bra till slut.  Med ursäkt och plåster på såren känner jag mig plötsligt riktigt nöjd. Tack.

Efter att ha försökt få tag i mannen på LF -SOM SATT I TELEFON PÅ SITT KONTOR- när han skulle vara hos mig, behärskat talat med en snäll receptionist som förstod min irritation, blir jag slutligen uppringd av mannen ifråga där följande samtal utspelar sig: 

Mannen: "Ja hej nu måste jag ju ringa och bikta mig"…
Jag: "Hej du, har du fel på din klocka idag också?
Mannen: "Ja det har vart fel på mycket idag"
Så sant.
……..

Mannen: "Ja vi ska försöka lösa det här på nåt vis"
Jag: "Ja du förstår ju att jag kommer att fakturera dig för min uteblivna arbetstid"?
"Jo, jo"
"Sen vore det ju trevligt med en ursäkt också"
"Jo det ska du ju få"

Väntar. Ingen ursäkt kommer.

……..

Mannen: "Ja nu måste ju du få bestämma en tid när jag kan komma".
(Få se, hade vi inte gjort det redan, två gånger)
Jag: "Jag litar inte på att du kommer längre så jag vill att någon annan bokar en tid med mig istället"
Mannen. "Kan jag komma ikväll"?

Vi kommer till slut fram till att han får komma kl 18.00 ikväll.

"Kan jag lita på att du kommer nu då"?
"Jo".

Det återstår ju att se.

Jag vet inte men inspektörerna på Länsförsäkringar verkar har väldiga problem med klockan. Förra veckan blev jag som bekant också ratad som kund, i vad som kallades en "dubbelbokning". Jag satt hemma och väntade förgäves nästan två timmar efter bokad tid innan jag efter telefonsamtal insåg att han inte tänkte komma alls.

När vi sen bokade en ny tid -till idag klockan 8.00- bad jag vänligt men rätt bestämt att han skulle vara så snäll och ringa ifall han blev sen även denna gång, alternativt tyckte att någon annan kund eller arbetsuppgift var viktigare.

Så att jag för faan inte behöver ägna min egen arbetstid åt att VÄNTA!

Jag blir så otroligt förbannad. Irriterad och stressad. Så där så att det liksom bränner på ena sidan huvet…

En gång. Visst. Alla kan göra misstag. Men sen kan man be om ursäkt och göra RÄTT nästa gång. Inget av detta har inträffat än.

Ska det vara så förbannat svårt att respektera andras tid?

Nåväl. Nu skiter jag också i det här och åker på jobbet.