Att göra skillnad på folk

Hmmm. Jag föll till föga till slut. Har ju vacklat sen dag ett. Men igår vaccinerade jag mig i alla fall mot den hotfulla Influensan. Hela familjen blev efter många om och men satta under nålen och nu är vi då förhoppningsvis snart någorlunda skyddade. För det tar väl några dar… veckor?

Hur som helst. Jag åkte tidigare från jobbet för att vi skulle kunna pricka in de dropin-tider som finns för detta. Vi kommer hela surven -inklusive det barn som är paniskt rädd för sprutor och som har bearbetats inför detta mer än en dag) till vår vårdcentral på Ersboda.

Vi stoppas i dörren.

"Nej. Vi vaccinerar inga barn idag. Det är nästa vecka", säger systern i dörren. 
"Men har ni vaccin"? säger jag.
"Jaa".
"Jaha. Vad är problemet"?
"Jo men du förstår väl att vi måste ha vaccin till skolbarnen nästa vecka? De måste ju prioriteras. Vi kan inte stå utan vaccin då!"
"Nä men skolbarnen skulle ju EGENTLIGEN vaccineras denna vecka?! Och om nu skolbarnen ska prioriteras, ni har vaccin och vi står här nu? Kan ni inte vaccinera oss då"?
"Nä".
"Hepp. Men får vi vuxna vaccinera oss samtidigt som barnen då nästa vecka när vi måste åka tidigare från jobbet igen för att följa med våra barn"?
"Nä. Men ni vuxna kan vaccinera er nu".
"Eh jaha".

Jag ser absolut ingen logik i det här resonemanget och efter en del munhuggning och en aningens höjt blodtryck hos fru Lindberg blev jag o Matte till slut sprutade i alla fall.

Sen for vi på Mariehems vårdcentral där våra ungar varmt välkomnades.