Krisrutan

Jag håller på att bli lite sur. 
Inget funkar som jag vill!

Eller, mer rätt: den sak jag försökt få funka nu i en timme + i går eftermiddag, funkar fortfarande inte! 

Det är nu man ska tänka lugnt och metodiskt.

Inte min starka sida alls. De som känner mig vet det bara allt för väl… Jag är inte skapt för att ta det metodiskt!

…Ta det lugnt däremot, innefattande läsa en bok, se en film eller allmänt pilla mig i naveln en hel dag när jag är ledig, har jag faktiskt inga problem med. Vissa skulle kalla mig lat… Men det är ett starkt ord tycker jag…

På tal om metodiskt så sa Matte en gång när jag var asstressad:
"ligger verkligen alla de där grejerna du ska göra i krisrutan"?
"Va?!"
"Ja. I KRISRUTAN. Är det saker som måste göras NU allihop för annars händer det nåt fruktansvärt"?

Njae det kanske det inte var. Men ändå! Jag har inte riktigt lärt mig det där att sortera än. Allt är lika viktigt och lika akut. Typ. Just nu är det en sån där skitsak egentligen som har fördröjt resten av dagen och dessutom handlar om teknik -vilket bara det är frustrerande eftersom jag har noll koll och noll sinne för att tänka logiskt när det gäller det.

Löser det sig inte under dagen kommer inget fruktansvärt att hända, men lite kris blir det allt…