Lågfika

Jag och mina fina arbetskamrater har haft lågfika ett par dagar.
Lite så där avtrubbat och sömningt liksom. 

Det brukar oftast vara ett fnittrigt tjatter och prat kring fikabordet, men de senaste dagarna har det som sagt varit lite moloket. Istället för att prata så tittar alla lite förstrött ner i sina kaffekoppar eller tuggar långsamt på sina medhavda mackor medan man tittar lite drömskt ut genom fönstret…

Vi är alla medvetna om det här och säger det också högt. Ingen vet riktigt vad det beror på men kanske är det hösten… eller så är det vädret… eller så är det bara tröttheten som liksom höstmörkret kryyyyper in under skinnet den här tiden. Och bara stannar där. Man orkar liksom inte.

Men idag tog vi till slut lite sats i alla fall, gaskade upp oss och bestämde oss för att trots allt prata om nåt. Snabbt var vi inne på favoritämnet: Mat!
 
Och vips var alla med i matchen igen. Och i alla fall jag känner mig genast lite piggare!