En cool kille

Självklart gick slalomåkningen bra för lille prinsen igår. Han hade kånkat och burit utan problem och även fått på sig pjäxorna på egen hand.
Han hade tagit 5 fika pauser. Och jag tänker att det nog var välbehövligt.

Han berättade också -stolt- att han ramlat i backen och tappat både ena skidan samt stavarna:

Jag: "Nä men! HUR gjorde du då då"? (För jag var ju inte där och hämtade dem)

Och mamman ser här skidan åka iväg utför hela backen och i äkta filmstil (Tänk Snowball) flyga över både folk och väg. Barnet ligger i en hög. Kanske gråter barnet.

Teo: "Ja – jag tog på mig den igen".
(Med ett uttryck i ögonen som säger "vad trodde du"?!)
Jag: "Jaha. Va bra".

Teo. "Men stavarna for jättelångt ba -SVOSHSHSH"! (Armen visar tydligt HUR långt).
Jag: "Jahaaa och du åkte och… hämtade dom då eller"?

Teo: "Eh? Jaaa"! (är du dum eller)

Han tänker en stund och säger sen strålande
 
"Alltså! Fatta hur COOLT att TAPPA skidan mamma"!!

(Visst hette den Snowball…Sällskapsresanfilmen för ungefär hundra år sen…?)