Med två ljus i baksätet

Nu äre länge sen igen. Man kunde tro att jag tappat stinget. Och emellanåt gör jag ju det.

Men jag kände nu att det kanske är dags för en liten update.

I går spelade Teo sin första fotbollsmatch för säsongen. En oerhört laddad kille som längtat länge. Efter matchen tog jag med honom + kompis för att handla lite innan vi åkte hem. Pojkarna ville hellre sitta kvar i bilen än följa med in på affären och det gick ju bra.

Trodde jag.

I god tro låste jag in de två grabbsen i baksätet jag och gick in på affären.

Jag möts av ett diffust billarmsljud nån stans på den enorma parkeringen när jag kommer ut från affären och en liiiiten blinkers i min hjärnas varningslokal börjar samtidigt pulsera…nämehväntanu…skulle det där möjligen, eventuellt kunna vara…få se nu… vår nya-bil-med-larm?!

Och jaaa då. Mycket riktigt. Jag skulle ju tack o lov bara handla typ mjölk, så jag har väl kanske varit inne i affären max 3 minuter, men ändå.

Inne baksätet sitter två småkillar som fullständiga ljus och stirrar rakt fram.

Min -trots detta- kolugne son säger med självklar röst när jag förskräckt öppnar dörren: "Ja mamma vet du, det har larmat HELA tiden medans du handla´ Jag bara tog JÄTTEförsiktigt HÄR (visar med handen på sätet framför) och då började det tjuta. Sen. Ja sen har det tjuti".

Det hela visar sig varit ett smärre äventyr för de två som inte visar minsta tillstymmelse till att ha blivit fördärvade, tack o lov.