Trollsommar

I veckan pågår en fajt.
Vissa tar den på mer allvar än andra inblandade.
Men den är viktig. Så viktig.

Allt handlar om ett troll.
Eller förlåt: Trollet, ska det vara.

Det är ett lagom gammalt, ganska fult, dock inte elakt, stentroll som helt enkelt ska fångas.

Under en veckas tid är det på språng mellan oss och två andra familjer. Det går ut på att ha Trollet på sin bro och vakta det så ingen tar det. Samtidigt är enda regeln att försöka sno det från de andras bro så många gånger som möjligt innan tidsfristen går ut på söndag.

Trollet är i år utrustat med en rosa väska. I den väskan ska den som snott Trollet lägga en pärlplattepärla-som bevis för att man haft Trollet i sin ägo. Varje familj har en egen familjefärg och på söndag kommer dessa pärlor att räknas.
De som har flest antal pärlor får nån form av fördel i den då sista kampen, Utmaningen om Trollet som består i någon form av tävling, familjerna emellan.

Den familj som vinner Trollet får äran att ha det hos sig fram till nästa års fajt. Och denna ära-den är ENORM. Ungarna älskar det. Och har gjort så i 4 år. En av dem har till och med ÖVNINGSSMUGIT för att på bästa sätt och helt helt osynligt kunna ta sig fram till bron. (OK Wilma är lite för stor för att jaga troll just i år, tycker hon, men hejjar glatt på lillebror när han ger sig ut på jakt).

De går in för det till max. Taggar varandra och springer och smyger allt vad de kan. Så. Det jag vill säga med detta är att jag rekommenderar det. Trollet är nåt som våra ungar kommer att minnas alltid. Som nåt som hörde sommaren till när de var små.