Fridåfröjd

Det var alles fridåfröjd när vi kom hem efter jobbet igår. Wilma var nöjd över första skoldagen på helt nya skolan i helt nya klassen.
Som det verkade i alla fall.

Jag och Mathias ramlade i princip in i huset för att så fort som möjligt få veta så mycket som möjligt-gärna med målande beskrivningar- om hur det hade gått och hur hon hade haft det och om det varit pirrigt och om de hade hittat och hur det hade känts och vilka som gick i klassen och hur verkade läraren och hur var maten och vad fick ni för schema och… -Ja lite smått flämtande. Man vill ju veta allt! Och kanske hade i alla fall jag hållit andan över detta ungefär hela dagen…

Och Wilma svarade på tonårings vis, ganska avmätt och med ett totalt nollställt uttryck i ansiktet, med ett genomgående  "bra" och "ja" på alla våra frågor. (Utom på den om maten förstås för den var tydligen urusel).

Så. En djup, lättad suck senare så kändes det bra att ladda för andra dagen idag.
Det blir nog kanon det där.