Min handväska-mitt liv

Jag har mitt liv i min handväska. Ja i princip alltså. Förutom nycklar, en del pengar (i storleksordningen 10-20 kronor)… så finns där värktabletter, recept, en del klädesplagg, brev, början till berättelser, hårsprej, gamla kvitton…Kvitton är föresten en rätt bra spegelbild av mitt liv som shoppingälskare…

Här finns också två telefoner och lika många laddare, lite snacks (man vet aldrig när man kan behöva en macka)… och så vidare. Jag har faktiskt hittat en pommes frites i väskan en gång också. Men det var mest äckligt.

Jag har egentligen inte tänkt så där jättemycket på mängden grejer jag släpar omkring på i väskan, i nån form av väntan på nästa världskrig eller nåt-för se då kommer ni att avundas mig-när jag är förberedd.

Men så i morse, när jag for till jobbet så händer detta:

Jag har lämnat av Matte på hans jobb och är på väg till mitt. Medans jag kör tänker jag kolla om jag har några meddelanden på telefonen (jag vet, inte bra) så jag drar upp väskan på passagerarsätet och liksom lutar mig lite åt sidan får att nå telefonfacket i väskan.
 
Eftersom jag färdas i en Volvo börjar "säkerhetsbältesvarnaren" att pipa och blinka i och med detta-för att jag kommer åt fästet för just bältet.

Tror jag. 

Jag justerar detta och försöker igen.
Samma varning. Eftersom ljudet är extremt irriterande börjar jag nu slita lite lätt i bältesfästet, men med samma resultat-fast bältet sitter fast.
Det är alltså nån i bilen som inte har bältet på sig! -Blir min slutsats. Punkt.

Men det är ju bara jag i bilen?!

Jo då. Jag -och handväskan.

Det visar sig alltså att handväskan, placerad på sätet bredvid mig, tydligen väger ungefär lika mycket som en människa och enligt Volvo skyndsamt borde förses med säkerhetsbälte…