Fluortantstiderna

Det går en reklam på radion nu som nämner nåt i stil med "…ja så nu kan du bli din egen fluortant".
Vi låg hela familjen en liten stund i sängen här om morgonen och radion var som vanligt på ("vi ska bara lyssna EN låt till innan vi går upp"…) och barnen hör denna reklam.

"Alltså VAD är en fluortant?!" säger Wilma. Uppenbart förvånad.

Och jag känner stråket av ålderdom fara genom kroppen! Men herregud lilla barn! Vet du inte vad fluortant är?! Jag försöker förklara där i arla morgonstund:

"Ja det var en människa från Tandläkarn som kom till skolan när jag var liten, med småmuggar med fluor i som man skulle skölja… och så satt alla där i klassen och gurglade… sen spottade man ut i ett litet handfat vi hade i klassrummet"

Det här låter ganska otroligt när jag säger det här högt. Och hade vi verkligen ett handfat i klassrummet?! (Eller har jag blandat ihop det med den kamin som mamma berättat att de hade i klassrummet på sextiotalet…)?

…Och tänk att vi alla bara satt där och sköljde… Två minuter vill jag minnas att det var. Sen gick vi på ett slags led och spottade ut en och en i det där handfatet…

"Va äckligt".
Konstaterar Wilma på sitt vanliga, lakoniska sätt.

"Tyckte ni det var bra att hon kom"? fortsätter hon.

Och ja det tyckte vi ju. För det blev ett trevligt avbrott i lektionen. Sen om det blev bättre tänder eller inte brydde vi oss nog inte så mycket om.