Larmet går

Idag sitter jag faktiskt hemma i soffan och arbetar. Det slår mig att det är rätt gött att kunna sitta vid brasan och knappra på tangenterna, även om arbetsställningen väl knappast skulle bli godkänd av nån ergonom… Men, men. Lite får man ju tåla -fördelarna med att kunna sitta så här väger självklart över.

Anledningen till att jag jobbar hemma är egentligen två.

Det ena är att det jag behöver göra färdigt idag kräver lite extra, helst oavbruten koncentration och då passar det mig bättre att sitta lite isolerad.

Det andra är att det faktum att jag siter där jag sitter kanske kan mota bort en och annan tjuv … De stryker nämligen omkring här i kvarteren som bara den. De är inte lite fräcka heller. Knallar in på ljusa dan och tar för sig bara.

De är listiga också, säger ryktet. De rekar länge innan, kollar när folk lämnar sina hus, vilka vanor de har, när det är fritt fram… Och det är här jag tänker att jag ska sätta griller i huvet på dem. För med oss vet man nämligen aldrig, förstår du tjuven. Ena dagen är vi hemma klockan nio på morgonen, nästa dag är vi det hela dagen. Man vet aldrig, ser´ru, fritt fram är det aldrig.

Dessutom är det lika bra att du lägger av helt och hållet. Vi har ögonen på dig allihop i byn och när du kryper fram ur din skogshåla (eller van)… nästa gång för att slå in nåt fönster, då går larmet. 

Basåduvet.