Min bästa tid

Precis nyss ringde min förra kollega A, och hade baske mig dagens scoop.
Hon sa:
"Jag måste bara ringa. För har sett det. Årets. Första. Julpynt. Hon lämnade en konstpaus och fortsatte: …"och vet du, jag blev förvånad över mig själv för det första jag tänkte var Va?! Redan?! "

Till saken hör att vi båda alltid resonerat som så att julpynt (nästan) aldrig kan komma för tidigt.

"Men vad har hänt?! utropade jag, säkert smått skärrat. Julpynt nu är ju helt i sin ordning! Det där måste du genast ordna till! … Vad har du… föresten sett? …inte… granar väl"?
Men johodå granar och tingeltangel och andra fina juliga grejer.

Och jag känner inget annat än lycka.