Från tanke till handling

Jag och Mathias har pratat om det ganska många år.
Tänkt att det är nåt vi får ta upp när barnen är större.
Det är de nu.

Och igår var det därför så dags för första lektionen och kvällskursen i franska.
Och mon dieu! säger jag bara.

Vi har som sagt tänkt på det ett bra tag, sen barnen var små, att vi skulle gå en sån här kurs och sedan då åka till Frankrike för att testa våra kunskaper… som ett riktigt roligt mål att ha så där, när man skakade vällingflaskor som bäst och egentid kändes extremt långt borta.

Jag bytte nån blöja till, blinkade ett par sekunder och nu-nu gör vid det!

Vi bokade resan först och sedan tyckte jag att kursen i sig ju blev en alldeles optimal julklapp till käre maken. -Som faktiskt tänkte detsamma, fast tvärtom. Men han kom bara till tanke. (Så jag fick en jättesnygg jacka istället)

Jag inbillade mig att jag kom ihåg en hel del franska sedan skolan. Läste ju trots allt några år på högstadiet och gymnasiet så kanske var det för enkelt att boka kursen för nybörjare?!

HAHAHAHA kan vi säga åt det. Sicken förmäten människa jag är! Men som tur var fanns ett litet språktest man kunde göra innan anmälan, för att veta vilken nivå man borde placera sig själv på. Tack vare det togs jag ner på jorden ganska per omgående, behövde bara slänga en väldigt hastig blick på frågorna – eftersom jag överhuvudtaget inte förstod nåt av dem- för att inse att jag var blåbär igen. Basta.

Men hur som helst. Det är en speciell känsla ändå att liksom ta tag i det man tänker att man ska göra och förverkliga det hela. En speciell sorts… nöjdhet som infinner sig, liksom, när dröm blir verklighet.

Vi tyckte det var riktigt roligt igår, och nu ska vi ägna våra kvällar till att lyssna på franska fraser, se nyheter från fransk tv och plugga glosor…
Riktigt roligt som sagt.