Rum för skrik

Morgonen var väl kanske inte av det mest harmoniska slaget.
Eller. Den började bra men sen hade vi plötsligt legat alldeles för länge i sängen och det enda som det egentligen ger är stress, punkt.

Men vi -eller jag- lär mig aldrig det.
Att ligga bara liiiite till, känns som en lika bra idé varenda gång.

Just idag las det lite extra lök på stresslaxen av olika anledningar och när vi väl satte oss i bilen tre minuter över åtta, Teo börjar tio över, så kändes det liksom i hela kroppen. Och eftersom jag gärna agerar amatörpsykolog så berodde det på undertryckt frustration som egentligen skulle behöva komma ut direkt och inte pysa ut lite då och då i nån slags irriterad harrang för öron som inte alls behöver höra det.

Så. Därmed har jag nu tänkt att ett skrikrum ska installeras hemma hos oss. Ett sånt där tyst, välisolerat rum som kan fyllas med skrik och vrål närhelst man -jag- behöver.

Ett tvåminuters vrål så där när behov dyker upp, tänker jag borde göra susen och göra mig till en lugn, harmonisk och ickeirriterad perfekt moder som hur enkelt som helst kan kombinera heltidsjobb, tonåringar, mindre barn, samt självklart mina egna intressen och utvecklingsområden. -Och ändå ha tid över liksom.

Ibland tänker jag så.