Nio

Igår fyllde lille prinsen år. Eller ja. Liten och liten, prins och prins… Nio år blev han i alla fall igår, våran Teo.

Hemma sjuk var han hela dagen, hostig och ont i halsen. Inte många som ville gratta just då. Så det blev väl ett firande i mindre skala kan man säga.

Jag kan så klart inte fatta att det är så länge sen han föddes, denna ganska stora unge på 4810 gram och 58 cm som jag gick 17 dagar över tiden med…
Att han inte längre kallar sig själv för Tiiiiooo och med verktygslådan i plast tultar omkring hemma och renoverar allt han ser.

Nej minsann. Men han är stor kille nu.

Så pass stor att det inte gjorde så mycket att jag faktiskt GLÖMT att sätta in hans bild i tidningen under Dig ska vi fira… vilket vi brukar göra och vilket är den del i VK som han tycker bäst om att läsa varje dag…

Mitt dåliga samvetet måste fullkomligt ha lyst upp hela köket när han sa "Mamma visst är inte jag i tidningen idag"

Öh nä. För det har din mamma glömt… för hon har prioriterat annat förstår du…

"Ja men det gör inget…eller inte så mycket i alla fall, jag är ju ändå 9 år nu"!

Och som den nioåring han nu är stod han ut med ett mindre kalas, hade överseende med sin disträa mor och skrev vuxet under när han skulle hämta ut ett rekbrev igår på posten.

Och så i morse deklarerade han att hannog  tyvärr inte ville jobba på VK när han blev stor. Nähä. Vad ska du jobba med då… "jaaaaa i nåt slags fotbollsprojekt, tänker jag och så vill jag bli knattetränare. -Om det inte funkar med proffskontraktet alltså".

Nio som sagt.