Spökfärden

Fortfarande lite sliten efter helgens bravader. Höga kusten var målet och Björkudden vårt place. För att göra en längre historia kort så har jag sällan ätit godare mat, upplevt ett mer spöklikt område eller förundrats mer över hur man kan inreda delar av ett hus från 1800-talet… Men som sagt: RIKTIGT bra mat och fin matsal. Väl värt att stanna till.

På lördagen var vi ute och for en del. Området är ju så himla vackert där. Killarna hade dessutom hittat info om ett whiskeydestilleri som snart skulle starta så vi skulle kika lite på det också.

Vi såg inte en människa.

Alltså det var helt dött!. Husen var alla lika tillknäppta, dörrar som stod och slog i vinden, grejer som såg ut att vara droppade hipp som happ, en lös hund som sprang vind för våg… Det var den där känslan av att en katastrof precis inträffat, nån gasläcka eller nåt där folk blivit tvugna att fly hals över huvud mitt i liksom.

Verkligen jättekonstigt. Vi passerade en kyrkogård också. Där ALLA gravar verkligen lyste av röda, färska jättefina blommor. De syntes långt ut på vägen. Sådär så att man reagerade.

Väl framme vid destilleriet var det alldeles lugnt ute. När vi stannar av bilen och kliver ut så började det blåsa som bara den. Riktiga stormvindar. Det var precis som om nån ville att vi snabbt som ögat skulle sticka därifrån.

Ok, vi var fångade av stunden och hela upplevelsen av att vara "ensamma kvar i världen". Fantasin springer gärna iväg med en då.