Är det fult och skämmigt att ha ont om pengar?

 Eller har det blivit det nuförtiden? Om man träffar folk och pratar eller kollar diverse media så hör man aldrig någon ange ekonomiska problem som anledning till olika saker, trots att det måste vara en enormt stor anledning att göra eller inte göra saker. 

Ingen säjer:

"Nä, jag slutade med dekorationsmålningsföretaget för jag fick inga uppdrag",

"jag hamnade i Småland för att pengarna tog slut, annars var jag på väg till Indien",

"jag vete 17 hur jag ska få fason på mitt hem. Har du nåt tips på hur man inreder 40 m2 för typ…40 kr?",

"jo, jag skulle gärna fara på semester,t.ex. på en Finlandsfärja, men jag beräknar att jag har sparat ihop till den c:a 2014- kan vi göra det då?",

"en sån där Mercedes 320 som bara har gått 2000mil för 50000kr helt utan fel, det verkar helt ointressant. Överhuvudtaget Mercedes- så osköna bilar. Jag skulle inte ens vilja ha en om dom så slängde den efter mig!"

Nä- det verkar otroligt ofint inte bara att medge att man gjort/inte gjort något för att man inte haft råd- dessutom måste det krystas fram kreativa förklaringar:

"det känns som om jag bär ett kulturarv från 80-talet på mina axlar när jag kör omkring i den här fina gamla 245:an, även om den går sönder hela tiden. Ingen fara! Ingen ko på isen! Finns billiga delar!"

"jag vill faktiskt ändå inte åka till Kreta. Det är så vulgärt"

"våran tvättstuga med orangea originaltapeter från 1973 har blivit inne igen. Nu ska jag bara hitta en sån där rund hemvirkad plastmatta på nån loppis"

"det är ju bara dumt att slänga ut pengar på en fin ridhäst när man får en lika bra om man köper en begagnad travare för 3000"

"vintage är inne just nu"

"vi flyttade ifrån villan- det blev så mycket snöskottning!" -"jamen uppfarten var ju bara 6 meter lång och ni hade snöslunga?" -"men det blir bättre för barnen i en lägenhet en bit från city"