Satan Herr Westberg…

 heter min allra äldsta dotters bil. Sänna  ser han ut:

STN blev "Satan" och Herr Westberg efter den den utomordentligt trevlige och prutningsbenägne unge man hon köpte den av. Denna bil är också sådär gammbilslynnig. Centrallås och nycklar krånglar, och nu senaste rapporten från Sofie i Norge är att han sluta vifta me vindrutetorkarna. Naturligtvis händer icke detta mitt i sommaren på en torr och otrafikerad grusväg, utan nu mitt i snöslasket på E18.

Bilar!!! Varför bråkar dom med oss? Varför inte bara funka snällt och rart?

Är det för att jag ska kunna skriva ändlösa kåserier om deras tramsande, krånglande och fall apart-ande? Bergis är det så.