Cosmopolitan igen

Kan inte sluta reta upp mig på att det är LRF som äger det magasinet. Förutom att jag retar mig på tidningen ändå vem som än ger ut den.LRF som har en hel jämställdhetsakademi, och en organisation där jämställdhet ska genomsyra all verksamhet.

Jag har sagt det förr och säger det igen: gå in på deras eländiga hemsida och läs. Eller nä- titta på fotona!!!! Det finns bara folk av två sorter (svårt att uttrycka sig politiskt korrekt här!), ingen är mager och absolut ingen är det minsta överviktig. Inga enbenta, skelögda, rullstolsburna, gamla (de över 40 måste vara ohyggligt välbevarade) helt enkelt ingen med den minsta skavank eller ojämnhet. Rätta mig gärna om ni hittar något annat.

Det är läsning om nagelvård, smink, hårvård, mode, kläder, inredningstrender, träning, skönhet, och så exempel på lyckade självständiga kvinnor. Som inte kör grävmaskin, har ett åkeri, rider in unghästar, mjölkar kor eller städar. Som inte bryter naglarna på jobbet, blir skitiga eller får skäll av chefen. 

Killarna verkar ha en passiv roll, de poserar bara på fotona, och hela magasinet är proppat med tips om hur man får en karl eller behåller hans intresse, som om de var för korkade eller lättlurade för att veta sitt get bästa. Så faktiskt lyckas dom ju med konststycket att vara elaka med både män och kvinnor.

Vilket inte automatiskt innebär någon slags utjämning som skulle kunna liknas vid jämställdhet.

Är det en fråga om gränssättning? Att det till att börja med finns tidningar som är särskilt för kvinnor men med mera harmlöst innehåll- stickbeskrivningar, bantningstips, krukväxtskötsel m.m. och så finns det hela skalan upp till extremt antifeministiska tidningar med sida upp och sida ner om hur vacker en kvinna ska vara och hur hon måste bära sig åt för att bli sån och vad som är inne just nu och som är etter värre än Cosmopolitan? Var ska vi i allsindagar sätta gränsen?

Det här känns förfärligt hemskt. I över 100 år har kvinnor och män kämpat för jämställdhet mellan könen- och vad har vi uppnått? Ett samhälle där kvinnor tas på allvar, är myndiga, får välja vilken karl dom vill, får bestämma över sina tillgångar, kan skaffa barn när och om de vill, och framför allt har tillgång till (även ekonomisk möjlighet) all utbildning. Inget yrke i Sverige är väl stängt för kvinnor?

Sällan har det funnits en sådan frihet som det idag finns för kvinnor här i landet, även om det inte är färdigt eller perfekt.

Ska vi kvinnor använda denna frihet till att vårda våra naglar, inreda våra hem, snärja rika karlar och följa trender????

Nä- skärp oss!