alltså! Kära ni! Se gärna på Melodifestivalen, prata gärna om den, köp skivan, ta sms-lån och slå vad om resultatet, spela den på svtPlay om och om igen. Föralldel, det är inte DET. Jag kan också slötitta på den ibland.

Men varför denna medieuppmärksamhet? I veckor innan, på förstasidan i DN, analyser och särskilda scheman där alla i familjen får plats att gissa, allt om förberedelserna, en intervju med Christer Björkman där man frågar ut honom om hur den egentliga uttagningen till tävlingen går till. Och så nu efteråt! Ännu mera. Program om förberedelserna igen, och så om vad personalen fick att äta innan och vad som hände sedan.

Kommer ni ihåg för längesedan? Doing the omoralisk schlagerfestival och Alternativfestivalen 1975… Även om man inte gillar den sortens musik, så vore det onekligen uppfriskande med lite annat stuk.