Kära läsare. Jag har inte varit flitig på sistone. Det beror på att jag varit upptagen med att läsa Frödings dikter, uppvakta min mamma på födelsedagen, tapetsera med äldsta dotra, brottas med några presuppositioner och allomorfer och nåt enstaka motsträvigt rotmorfem, städa Tavelsjö kyrka, jogga, kolla på min smart-tv, dammsuga hundhår, köpa hjortronvin åt min far, leta reda på borttappade långkalsonger, träna längdskidåkning med ovan nämda dotter, kolla på den blivande svärsonens extremt talangfulla paneluppspikande, laga kyckling i en urdålig ugn (det tog 3,5 timmar), prata med min syster i telefon, svara på enkäter om medlemskapet i LRF och om en energieffektiviseringsdag som jag bevistade härförleden samt betala tv- och radiolicensen.

Jag särskilt poängtera den sista punkten i denna mäktiga lista av Vuxenprylar. Betala tv- licensen- hur moget är inte det! Ingen stor grej, liksom. Man ba gö´ret. Inget man liksom lyfter fram särskilt och pratar om. Nånting man alltid har gjort-typ. Ända sedan någon beskäftig människa från Kiruna ringde en sen söndag kväll för att fråga om jag hade tv. Om jag kollade på nyheterna. NÄÄÄ! Sa jag. Tv- det har jag inte. Jag fick skrika NÄÄE högt, för jag hade ju nya smart-tv:på på jättevolym för att kunna höra Nike Nylander berätta om Fredrik Reinfeldts senaste bravader….

Jobbigt. Betalar nu. Gnäller inte.