har ju fascinerat många av oss sedan januari 2004 när de två skotten small av. Jag satt och tvärplöjde igenom en bok om mordet och den var bra. 

Författaren tar bl.a. upp allas vår starka drift att begripa oss på varför sådant kan hända och vem som kan bli sådan och varför. 

Det är för mig skräckinjagande och fängslande att tänka på liknande saker. Hagamannen, skolskjutningar, Utöya- allt sådant som är en eller flera människors galna verk. 

Som lekman tänker jag ofta att det på något sätt är konstigt att en del mördare inte kan dömas till straff, utan vård, därför att de har varit psykiskt sjuka när de utförde dådet. Vaddå? Alla som tar ihjäl någon är väl att betrakta som sjuk i huvudet?

Om det inte är extrema omständigheter av tvång, självförsvar eller hämnd. Men då ska det vara jävligt extremt, kändes det som.

Det är i allafall som om människan hade någon elektrisk knapp i hjärnan som under vissa omständigheter kan slå till, antingen explosivt som våldshandlingar, eller mer sakta som religiös fanatism, sockerberoende, alltför mycket TV-tittande, frenetiskt nagelbitande, förföljelsemani eller hejdlöst dagligt drickande. Tänk bara på städpedanter! En del människor kan berätta om hur det tillslut blir praktiskt ohållbart att leva, de måste gnida i långa stunder på minsta fläck eller tvätta om hela tvätten bara för att en sock trillat ner på (det kliniskt rena) golvet.

Det är svårt att vara måttfull. Lagom.