…sa han, och sjönk tungt ner i taxisätet bredvid mig, "jag slår aldrig en kvinna."

När man är chaufför så råkar man ut för de konstigaste människor som säger de märkligaste saker. Vad menade han? Skulle jag vara tacksam för att jag hade en kund som inte tänkte slå mig? Slog han de som inte var kvinnor? Var han på ovanligt gott humör?

Det förvånar mig alltid att folk som som beter sig oartigt och faktiskt många gånger oförlåtligt ändå alltid är så bergsäkra på att dom får åka dit dom ska. Dom vräker ur sig precis det dom tänker just då, ungefär som Lennart Holmlund (s) i Umeå, men ändå tror dom att man inte ska kasta ut dom. Eller släppa lös rottweilern man har i bagaget, eller trycka på larmet eller köra bara köra ut dom i mörka skogen och köra upp ett JÄRNRÖR i ….

Nä. Sånt är det ju bara riksdagsledamöter som gör. Och dom lämnade ju tillbaka röret på sin plats, så det var ju egentligen som om inget hade hänt. Alls. Överhuvudtaget. Ingen fara, strängt taget, när man tillhör ett helt rumsrent parti. 

För första gången vad jag vet har vi i Sverige fått ett parti som måste tala om att dom är rumsrena.

Det är ju bra, vem vill ha förtroendevalda som skiter på vardagsrumsmattan?

Taxikunder är färstås ett tvärsnitt av befolkningen. De åker till flyget i jobbet, de åker till flyget privat fulla som ägg mitt på dagen för de har direktflyg till solen och paraplydrinkarna, de åker till 7khuset, de åker ut i skogen på en fest i nån fotbollsomklädningslokal utanför Bullmark, de åker hem från någon adress de inte riktigt kan tidigt på söndag morgon med utsmetat smink och rufsigt hår och inte Alldeles Rent Samvete. De åker till jobbet när de har försovit sig och de åker från och till uteliv i storstaden Umeå. Uppraggade, oraggade, inraggade, utraggade.

De flesta kunderna är ändå bra, som tur är!