efter ett lugnt och ostormigt LRF- lokalavdelningsårsmöte med god smörgåstårta i en ombyggd ladugård sitter jag och bloggar. Det var omval och nyval och lite info och alla känner varandra och ingen slåss. Så värst.

Det är liksom stillsamt och Henry redogör för kassabehållningen, Torbjörn berättar om nåt projekt, nån föreslår en seriös och relativt ofarlig aktivotet som studiebesök och P-G håller i det hela med ordförandeklubban i näven. 

Inte alls som i riksdagen. Ingen gnäller eller går till personangrepp. Ingen hänvisar till statistik som är så tillrättalagd att den gynnar egna syften. 

Men tänk om vi skulle bära oss åt som politiker? Kanske skulle Jakob helt utan anledning börja skälla på Tomas för att hans pappa någon gång på 90-talet hade medverkat till att rösta ned något förslag om att bilda en arbetsgrupp för att påverka kommunen att underhålla landsbygdsvägarna bättre.

Kanske skulle Elin inte alls blivit invald i styrelsen för att hon hade varit för långt åt högerkanten och verkat för konservativ i största allmänhet.

Kanske hade Palle blivit utesluten och uthängd i lokalpressen för att han hade råkat handla en Marabouchokladkaka på föreningens kontokort.

Kanske hade ordföranden blivit ifrågasatt för att han hade låtit sin särbo/sambo/delbo/kulbo sova i dubbelrummet på hotellet under ordförandekonferensen i Lycksele.

Nääää.. sånt håll vi int på med i LRF. Det enda som skulle rucka vårt jämnmod är JULGRANSTJUVAR!