Hunden upptar 1/3 av hjärnan. Alla vet ju vilket fenomenalt luktsinne hunden har. Vi hundägare blir ju otåliga när vi är ute den där sista kvällskissrundan och hunden bara nosar och trycker ner nosen i andra hundars tassavtryck och nosar och nosar!!! Man blir tokig, man fryser, men kissa nångång då, jag vill in i värmen!
Men när jag sen satt och kliade min nyduschade hund kom jag att tänka på hur det skulle vara att ha ett sånt luktsinne. Betänk all den information dom får genom nosen! Om vi skulle vara likadana skulle det vara ungefär såhär att gå till jobbet:
”jahaja, här har Anna-Lena gått för en halvtimme sen, hon var lite varm och stressad, och härborta finns spår av Tage- han är ju en lekkompis, men idag var han upptagen med att jaga ifatt Eva. Oj, tre katter har passerat här, en ligger under busken, måste kolla om den gåratt skrämma iväg.”
Hela tiden skulle ens hjärna bearbeta intryck. Vi skulle veta precis var grannen befann sig i fruktsamhetscykeln, när de åt senast, omde var uppstressade eller om de var sjuka. Det är nog tur vi inte är som hundnosar….
Etikett: luktsinne
Hundnosar…
sägs vara 30000 ggr känsligare än våra nosar. (eller om det heter nöss i flertal, det borde göra det eftersom det heter en ros flera röss. Och en gås flera gäss. Men då vare dethär med en mås flera måsar…)
I varje fall kan de känna fler dofter och antagligen starkare. De kan sortera och analysera dem på ett sätt vi bara kan fantisera om. När jag är ute och går med min hund Case så har hon störtkoll på de andra hundarna i byn. Vilka som varit ute, hur länge sedan, vilket håll de gick åt, om någon var på löpen, om de fick sällskap- kanske tillochmed om de var rädda eller glada. Ungefär en sån koll som ungdomarna har på varandra eller skvallertanterna på oss andra.
Med den skillnaden att det förmodligen är på en nivå som för oss nästan skulle vara kuslig, eller i vart fall jobbig.
Tänk att jag går ut genom dörren. Direkt slås jag av informationsflödet: Tomas och Torun grillade sent igår kväll- vitlöksmarinerad fläskfilé, deras hund Aragorn fick inte smaka (inga f-ben till hundar) utan fick en förpackning hundgourmetoxfilé som nu ligger tom i påsen bakom grillplatsen. Ute på vägen ser jag skidspår och känner att här har Erika åkt förbi för en liten stund sen, hon var svettig och trött för vallningen var inte så bra. En gammal liten bil- kanske Mazda 121-1988 eller Ford Fiesta-1990 har passerat samtidigt som Erika. Den hade en otät kolvring och dålig dämpning bak och en totalt havererad katalysator. I den satt 3 glada flickor i 25-årsåldern, varav en var gravid.
Nermot kyrkan tätnar informationsflödet: med en rasande fart får jag reda på att Nilsson åkte ensam till jobbet idag, och hans bil har en intressant snedförslitning på vänster framdäck, Konradsson har susat förbi på rullskidorna 4ggr uppför den hiskliga kyrkbacken, han hade gammcykelbyxorna på sig idag. Pernilla hade bägge hundarna med sig till jobbet idag- och nytvättad bil. Andersson körde förbi vid 5-tiden i morse, hans bil har småtaskig kompression, läckande AC, fullt av kakor i skuffen och ett elfel på vindrutetorkarna.
Vid 6-tiden har det passerat en gammVolvo 244-1981, troligen vit, alldeles för fort. Den skulle mått bra av att få sig 98oktanig bensin.
Tänk vad jobbigt vara hund och veta allt sånt!
Senaste kommentarerna