…betyder något gott, något fördelaktigt, på latin.

Kan ju vara bra att veta för er obildade tölpar. 

Jag menar- tänk er dessa enorma bonusar bankfolket har. Tiotals miljoner! Det är så obegripligt mycket pengar. Jag får alltid lust att sjunga "du kan ingenting ta med dig dit du går" när jag ser om detta på tv. Dom kan ju inte ens göra av med pengarna.

Jag ser i andanom hur de där fartblinda gossarna sitter runt ett avdukat middagsbord med papperen framme. Nu ska det skrivas anställningsavtal. Flaskor klirrar, ben sträcks under bord, slipsar lossas, muntra tillrop haglar. De är lite småfulla, har en gigantisk övertro på sin förmåga, sin duglighet, sin otadlighet, sin härlighet och sin oumbärlighet.

De är uppsluppna och skämtar samtidigt som de ska förhandla om villkoren.

"Du Calle- den där yachten vi såg i Cannes, den kan du köpa nu."

"Joo, den skulle sitta fint med ett litet kuttersmycke."

"Man ska väl inte nöja sig med gammal skrynklig potatis om det finns fräschare att tillgå!"

"Jofan- hehe, tillgången är fin och kunden har likvida medel."

"Tycker du 13 mille är för snålt? Det är ju ett tungt ansvar. Att attestera traktamentsfakturor tar på krafterna, Erland."

"Det är inte jag som gör det, det är Camilla. Eller vad hette hon nu, den där mörka? Jenny?"

"Nä, det var den ljusa, lite mulliga du hade förut. Nu har du ju Emmy."

"Jomen just, ja. Emmy var det. Hon har inte jobbat åt mig så länge, bara ett par år- inte lätt då hahaha."

"Jo, men 13 mille är okej, för sen måste jag ju ha för alla utlägg också? Representation o serveringspersonal o sånt."

"Nä, alltså, Fille, 13 mille gör du av med på nolltid. Nog tycker vi väl Fille är mer värd än så? Ge han lite axtra, bara lite. 2 mille till per år. Champagnen är dyr, och så måste han ju leva ståndsmässigt…"

Skratten rullar runt kristallglasen, medan Rutorna rusar in och ut med avecer och kaffeoch whiskey.

"Det är ju inte mycket med 15 mille egentligen, men man får ju dra sitt strå till stacken och dra åt svångremmen i dåliga tider"