…av hus har vi gjort på min skola. Man mäter ett hus invändigt. Sen mäter man utvändigt. Plättlätt. Huset är kallt, och ute är det kallt, man har lovikka på sig och skallrar och huttrar. 

Och jag min kaxiga fan som sa att dom andra var veklingar och mesiga sörlänningar när dom inte ville gå ut- jag jett ju ut utan att klaga.

Man har mätt. Man börjar rita. DET STÄMMER INTE. Man mäter om, man mäter nytt, man mäter på rätt sätt, man försöker med stela fingrar markera VAR man mätte- i dörrfodrets under kant? Fönstrets foder eller båge? Från brotrappen eller från marken? Strax under nocken eller längst ut vid knuten?

Man har mätt om. Man suddar och ritar. Det stämmer inte. Nu kliver man iväg argt och mäter alla förbaskade mått man kan hitta på. Man mäter vedlåren, vedspisen, skrubben under trappen, skafferiet mitt i huset, trappräcket, invändig väggbredd alla väggar, murstocken, en till skrubb man hade missat, väggfasta skåp, hur långt vindskyddsbräderna sticker ner, taksprång, öppenspisen, köksdörren, yttermått igen, trappsteg. Ojojojoj.

Sen ritar men igen. Sen förstår man helt plötsligt varför arkitektutbildningen är såååå låååång.