… är det inte ofta jag är- men ikväll gick jag på Winters bone. Se den! Jag har bara gott att säga om den. Nu är ju jag en hyperfanatisk landsbygdsbo, men den har fått bra recensioner av de flesta, samt priser. 

Så spännande- mest när hon ska dra upp sin pappa ur sjön. Kan inte berätta mer om det, men det är så unika karaktärer i alla roller att jag var tvungen att googla och det visade sig att filmen var gjord på plats i Ozark, Missouri, och med en del lokala ortsbor i rollerna- med sin egen dialekt och sina egna kläder.

Regissören ville visa på hoppet och styrkan som finns i fattiga områden i USA, och det lyckades hon med. Härligt filmat med omväxlande spänning, men även omtanke och värme mellan människor och mot djur.

Som jag sa är jag en äkta lantis, så det var en upplevelse att se film på bio, jag tror det var typ 7 år sen sist. Jag måste ju vara som en typiskt bakåtsträvande Bondeförbundare som blänger misstänksamt på allt nytt (som att kalla lantmannaskolan för naturbruksgymnasium, och som undrar vart titeln "hemmansägare" tagit vägen, och inte begriper sig på de nya fjantiga skoteroverallerna!). Flugit har jag inte gjort sedan 1989, om jag far på semester blir det antingen till Narvik på späckhuggarsafari eller en dagstur runt jordbruk i Flarkentrakten.

Jag är i stort behov av en uppdatering. Hela jag. Gamla gnällkärringsyndromet måste motarbetas genast och hårt!