inte vara så svårt, tänkte han för sig själv. Man behöver ju bara typ en tunna, lite ved, en yxa, några burkar och några stubbar. 

Han for ut i skogen och började leta lämpliga stubbar. Efter bara ett par timmar hittade han utmärkta stubbar på en myr- fulla av kåda och raka rötter. Men på en myr. Det gick knappt att stå, än mindre bända loss något. Vid gott mod fortsatte han ner mot ett gammalt hygge. Där fanns stubbar i långa rader som bara väntade på honom- trevliga stubbar som stått och kådat till sig under decennier. Han högg genast med yxan på en ytlig rot som såg samarbetsvillig ut. Efter 20 minuter var roten pigg och kry, karln svettig, och yxan hackig av grus. 

Han försökte med en annan rot, och så ytterligare en, sedan var yxan tokslö. Han brummade igång motorsågen medan han tänkte "nu ska du väl ändå få ge dig". Ge sig? En gammal vresig stubbe som överlevt 2 världskrig? Motorsågen måste filas 4 ggr- karln var helt blöt av svett och stubben bara flinade åt honom. 

Han fick fara på auktion och ropa in en gammeldags stubbrytare. Han tog med sig brorsan och en nyinköpt traktor ut till stubben. Traktorn var en 80-tals Valmet, ej att hoppas allt för mycket på (93000+moms) och med hans gamla traktorvagn. Brorsan veva stubbrytarn, det knakade och krängde, och stubben verkade sakta ge med sig. Då- piong! Gick ena kättingen av. Det var blod, svordomar, c:a 4 liter svett,  ny kätting och sisådär 4 dagars slitande men sedan låg där en hop uppgivna stubbar med rötterna illvilligt spretande i skyn. 

Nu var det bara att frakta hem dom- tänkte bröderna muntert. De visste icke att stubbar har kuslig förmåga att ställa till det även om de är hur döda och uppdragna som helst. Försök baxa upp dem på en vagn- sådär, ba! Dom vrenskas och fastnar, dom välter av, dom tar osannolikt mycket plats, dom trotsar helt enkelt logikens lagar. De fick fara 3 gånger och lasta och lossa. 

Tunnorna voro ännu icke klara, de fick köpa rör och svetsa fast, slå botten rund och skaffa några yttertunnor också. 

Stubbarna tog bara 5 dagar att klyva.Sen packade bröderna sammanbitet ner alla bitarna i tunnorna och slog ner dom tätt, tätt, tätt. Det tog 3 timmar per tunna. Vid det här laget hade bröderna nästan glömt vad de skulle använda tjäran till (Båten? Hästen? Lagårdsdörren? Läkande salva?)- det hade utvecklats till att bli ett krig mellan dem och stubbarnas ande. De trädde in småtunnorna i stortunnorna och skulle tända på för att göra den slutgiltiga krigsmanövern när de kom på att de glömt hugga veden som skulle brinna utanför. Nå, snabbt gjort- hitta bara lite surved, fila motorsågen igen och köpa ett par Gränsforsyxor av god kvalitet. 7 timmar senare tände bröderna sina tunnor och så började tjäran rinna.

14 liter tjära blev det. Om man räknar på utgifterna för redskap, motorsågsbensin och bara 10% av traktorns inköpspris kostade den 885 kr litern. Och så 240 arbetstimmar…