IDAG GÅR ALLA MINA TANKAR TILL MITT HÖGT ÄLSKADE HUSKORS.
Jag kan se på hennes Blogg att vi hr blivit utsatta för en oförsvarlig handling. Våra rosa granar är stulna och kastade i Kålabodaån. Detta tar jag som ett personligt påhopp och gör mig heligt f-bannad. Jag känner inte för att skriva om gårdagens aktiviteter

Idag, Onsdag, är det VENEDIG-dagen.?? Jo i eftermiddags så for jag och 9 ledamöter från ungdomsfullmäktige i Robertsfors till Venedig för att vara med på slutträffen i projektet Be Part of It. Ett projekt som finansieras av EUs Kommission för Kultur och Utbildning.
Det är alltid spännande att fara iväg med andras ungar. Många tror att man får fara på ’semester’ för att man beger sig ut i Europa.
För mig så är det jobb 24 timmar per dygn eftersom jag även har ansvar för andras dyrbaraste ägodelar, deras barn.
Vi hade ett pressat schema under ned resan, 40 minuter på Arlanda mellan två flyg krympte till 19 minuter när vi väl var vid gaten. Så det blev det långa benet före det korta. Vi kom in som dom sista passagerarna på väg till Munchen.
I Munchen blev det helt plötsligt lite tid över tack vare sent inkommande flyg, 1 timme extra och allt var stängt. Roligt!!!!!
När vi kom till Venedig i det lilla propellerplanet så var dimman tjockare än långfil. Så vi fick en gratis sightseeing över Venedig, 15 varv innan vi styrde mot Verona.
I Verona fick vi vänta 1 timme på en buss. Chauffören var nog en avlagd testförare på Ferrari eller Lamborghini, han körde då som en sådan och GPSen var hans bästa vän.
Kul att komma till Venedigs flygplats 3 timmar innan flygbussarna börjar gå och alla taxibilar var nån annanstans än vid flyget. Efter många om o men så fick jag tag på hotellet som ordnade fram taxibilar till oss.
Altieri, hotellet som är vårt hem under några dagar var både rent, fräscht och modernt. Dock så har jag nog aldrig stött på ett mindre rum än det jag har just nu. Avståndet mellan toastolen och duschkabinen är anpassade för ett annat folkslag än huskorsets stora karl. Jag fick sitta på snedden över toasitsen med en fot i duschen för att rymmas. Intressant!!! undra vad PBL säger om en sådan toa?
Vid halv fem så gjorde John Blund intåg i mitt temporära hem.

Visste du att:… Åsa-Nisses skapare var nazist?

Dagen innan det stora äventyret.
Imorse så vaknade jag senare än vanligt. Idag skulle jag bara ta det lugnt på förmiddagen. Lugnt och lugnt förresten, jobba hemma behöver inte innebära att det är lugnt.
Men efter det att jag och kinesen vart ute på morgonrundan så gjorde jag en förbjuden åtgärd. Jag kollade mailen och efter att ha svarat på några mail så började telefonen att ringa. Jag lyckades fixa lite belysningar inomhus mellan telefonsamtalen. Sen var det dags att fara till Robertsfors och hämta grejer på bussgods, hämta broschyrer och material på kommunhuset. Efter att ha pratat några minuter med den där Gunnarsson så var det dags att fara på Globalen en stund innan det var dags att fara till stan och handla en del grejer till fritidsgårdarna. Detta tog ett par timmar. Sedan tillbaka för personalträff med fritidsledarna. Idag planerades det inför Lucia och Julavslutning.
Jag kom hem med rosa ljus till Huskorsets knallrosa granar och en lyseslang som jag ska drapera över mitt sommarprojekt.
Men idag så har allt i huvudsak varit fokuserat på Venedig, översvämningarna och att få med sig allt som ska vara med. Jag har både pratat med, träffat, smsat och mailat med dom unga som ska med till Venedig och slutträffen i BePart of It.
Jag tror att jag är inne i en grubblande socialhumanistisk fas just nu. Vi lever i den bästa av världar sägs det. Men vem äger patentet och det korrekta svaret?
Jag har fastnat i grubblerier om rättvisa, mänsklig värme och solidaritet. Efter att ha pratat med människor, unga som gamla, och läst i tidningar om hur folk mår så har jag förstått att det är många som inte alltid mår lika bra som fasaden utstrålar
Jag har under de senaste veckorna träffat många som varit och är frustrerade över att man inte blir sedd och bekräftad eller att man känner sig oschysst behandlad.
Det kan vara på arbetsplatsen där chefer och jobbarkompisar negligerar och som motarbetar en.
Det kan även vara i skolan där en del har bestämt att man inte finns eller inte ska få synas. Man ska inte få sticka ut utan formas i en speciell form.
Att man i sin familj inte får synas, höras och utrymme att växa som individ. Är det detta som ska forma morgondagens beslutsfattare
Ska det vara så här i dagens Robertsfors, Sverige och världen. Har vi verkligen inte kommit längre än så här.

Visste du att:… islänningar står genetiskt närmare irländare än norrmän?

Imorse så vaknade jag just innan Millas Mirakel skulle sjunga sin ständigt återkommande hit "Till rytmen av ett Regn inatt". Detta är en gammal goding som följt med mig sedan det var möjligt att köra med MP3or i telefonen. Och det fantastiska är att låten alltid känns rätt.
Men nog om detta. Idag var kroppen kraftigt märkt av att kräla omkring som en annan Smeagol i BodaBorgs vindlingar och vrår samt att ha ägnat hela söndagen åt att trampa i snö. Detta har då verkligen satt fart på systemet och håller en ev. hjärtinfarkt på behörigt avstånd.

Idag hade vi storfrämmande på The Globe, det kom fritidsgårdsansvariga från alla håll o kanter från länet till vår nätverksträff i UvNet. Jag saknade dock min kompis Linda från Vännäs. Men vi lyckades trots detta vara kreativa och ta fram en del intressanta aktiviteter och träffar för vår personal.

Jag och Huskorset tog med den lille nakne kinesen hem och åt middag innan det var dags för en hälsosam promenad runt i grannskapet. Detta ledde till att lille Totte fick upp fina spår efter andra kompisar, främst tikar troligen. Så snart efter att vi återvände till residenset så ville han ut på en ny tur runt in da hood.
På kvällen for jag till jobbet för att ordna en affisch inför Luciavakan på The Globe och Huskorset for på möte med partiet. Men inte lyckades jag få till det med affischen. Jag fick ett viktigare besök att ta hand om istället. Så affischen får mogna tills imorgon.

Idag har jag även ägnat mig åt djupa tankar o grubblerier.
Vad gör mig till den jag är och varför känner jag mig så bra till mods. Jo det finns ju många skäl till detta. Jag har en familj som älskar mig för den jag är och för att jag är jag. Jag trivs med mig själv och jag har ett jobb som jag trivs med och tycker är menungsfullt
Men tyvärr så är det många därute som är ensamma, detta oavsett om man är rent ensam eller inte känner sig hemma där man är eller att man tillhör en grupp eller familj.
Detta gör det än svårare att se fram emot en God och Glad Jul i familjens sköte. För borde inte alla ha den rätten att ha någon att ty sig till och dela både glädje och sorg med.
Måste man alltid vara den som står i täten och tar skit för att backa upp så att andra ska ha det bra. Kan man inte bara få vara den lilla människa man är och bli älskad trots fel och brister.

Några andra funderingar har kretsat kring är hur man kan sätta en hållbarhetsprägel i allt tänk som vi som kommunala företrädare borde ha för ögonen i de beslut vi tar oavsett om det gäller personella eller materiella resurser.
Detta är dels kopplat mot att jag i dagsläget står utan fritidsledare i Bygdeå efter Jul om mina fritidsledare där gör slag i saken att efter lång tid sluta som dom gjort klart för mig och att vi inte hittar några lämpliga nya kandidater. Finns det några lämpliga kandidater därute månne?

Dels om jag gör rätt att hela tiden söka efter grejer på konkursauktioner land och rike runt för att på billigaste sätt utveckla våra fritidsgårdar till att bli fräna och fräscha mötesplatser för unga. Min tanke med detta är att "våra" ungdomar som bor i kommunen ska ha dom bästa förutsättningar till en bra fritid på Ungdomshus och fritidsgård

Visste du att:… håret på huvudet växer omkring 1,3 centimeter på en månad? Man tappar ungefär 75 hårstrån från huvudet varje dygn?