Här är jag och Isabelle på Majsan. Majsan är världens bästa barnhäst, en gammal bruksnordis på 155 cm i manken. Hon går alltid hemåt och försöker aldrig kasta av någon. De andra barnen red oxå en stund på Majsan idag.

Nu har jag börjat klippa fåren. Ett tag funderade jag på om jag skulle göra det själv eller om jag skulle leja någon att göra det. Efter en stund funderande så kom jag fram till att jag ville spara de 4-7000 kronorna och klippa själv. 155 tackor tar sin lilla tid när varje får tar ca 30 minuter att klippa. Visst så vet jag att det går fortare och fortare för varje får jag klipper så till slut är jag nere på 10 minuter per får men många timmar blir det. Jämför man med en proffsig fårklippare som klipper 3-4 får på 10 minuter så gör det helt klart skillnad.

Nu har jag alltså klippt 3 av 155+2 baggar. Alltså 3 av 157 djur. Ojojoj…. Det är en del kvar alltså. Bilder kommer.

Vill ni ha ull? Ring (Leif just nu: 070-6661996 för min telefon och jag är inte kompisar just nu) och boka tid för avhämtning.

Elsa Skutte, Emilias kanin som blev utsläppt ur uteburen i somras, har det absolut bäst. Hon bor med fåren i fåhuset och bara njuter av livet. Hoppas, hoppas att hon INTE träffar någon läcker kaninpojke. Då blir vi olyckliga. Under sommaren ska vi fånga henne i en levandefälla. 

En moderlös lite kille som håller på att pigga på sig inne i köket. Hoppas det går bra för honom. 

Idag fick Yella, hundvalpen, träffa på får för första gången att valla på. Fåren gick undan bra och Yella blev helt trött men hon tyckte att det var sååå rolig. Duktig var hon också. Nästa gång ska vi filma så ni får se.

Lördagkväll, och vad gör man? Jo, flyttar kor, eller rättare sagt: Nötter. En nötkreatur, flera nötter 😉

Vi hämtade ett lass lätt begagnat sågspån hos en hästägare i Låviken (tusen tack), fyllde en del av tälthallen, ställde in en hösilagebal, vattenkar och satte upp kreatursgrindar. Sen var det dags att äta middag. Hur kan det komma sig att man aldrig hinner med det man ska när det är ljust ute? Hmmmm….

Medan det började skymma så fångade vi in den lösgående tjuren, Ferdinand. Samma färg som han på julafton men mycket, mycket mindre. Temperament ungefär detsamma. Samtidigt som Olof Elving och Maria Lejon Elving kom förbi. Vi satte ut Ferdinand där han skulle vara och jag och Maria tänkte hämta kraftfoder för att locka med de övriga nötterna medan Leif och Olof tog ut 7 små tjurar ur deras inhängnad och ta ut resterande djur ur sin hage. Mycket fort konstaterade jag att det inte gick att hämta kraftfoder när 30 tackor samt ett gäng lamm hade smitit ut ur fårhuset. De var jätteintresserad av mig och hinken. Jag och Maria pysslade en stund och fick in dem där de skulle vara. Nåja, lite fler än de tilltänkta hamnade där men det fick vara så en stund.

Dags att flytta nötter som var helt lös på gården. Maria fick stå vakt och vifta med armarna så att inte djuren skulle smita iväg ner efter vägen mot byn. Hade inte varit så roligt, kan jag säga, Olof fick hjälpa Leif att hålla efter så att de sista djuren hängde med då jag gick i täten med kraftfoderhinken. Det gick givetvis inte så bra för Leif och Olof för några nötter höll inte alls med om att de ens skulle gå ifrån deras hage när det var mörkt ute (så någon gång passer det att stanna kvar i hagen alltså). Det gick hyfsat bra att få in dem i en mörk tälthall med en hösilagebal i men jag fick springa runt ett tag som en vallhund och jag är så pass långsam så det tog tid och ungtjurarna busade och sprang runt mig. Arghhh…

Sen var det bara att göra om hela proceduren med resterande nötter. De som absolut skulle vara kvar i hagen. Det blev Marias och mitt jobb att ta ut dem medan Leif och Olof vaktade vägen. Samma procedur med dem: Helena sprang och vallade runt medan småtjurarna som var ute lekte med mig men till slut. Skam den som ger sig.

Detta tog ca två timmar. Gissa hur mycket jag saknade Borris, vallhunden med korsbandsskada? Då hade det nog bara tagit 45 min till en timme. Jag fattar inte hur många klarar av att hantera så många djur utan hundhjälp. Det är jag totalt oförstående för.

Efter detta gick vi in och drack the och kaffe och fick oss några rejäla skratt och en rolig, trevlig kväll ända tills vi alla kom på att vi hade en del djur att ta hand om på respektive gård. Klockan var 00.30 när vi kom in.

Våra underbara vänner, Olof och Maria, har också en vallhund, oanvänd och otränad men med en hel del vallningsintresse. De skulle låna ut henne till oss så nu är det dags att börja träna henne.

Här är djuren idag efter gårdagens arbete:

Leif är i skrivande stund på väg och hämtar mera spån för att fylla upp med ännu mera och torrare åt nötterna.

Här är fåren som vi har flyttat ett par dagar innan:

Nu bor de på var sin sida i hallen.

Nu vet ni vad vi pysslar med en lördagkväll. Vad gör ni?

Hanhunden Borris, alltså. Han har en korsbandsskada i vänster knä och jag tycker så synd om honom för han är verkligen blockhalt. Visst har det sina fördelar också för då är väl mest troligen inte korsbandet av utan endera ordentligt utdraget eller bitvis av men ont har han, trots smärtstillande. Han belastar inte alls på benet och nu är det vila och att se tiden an… Jag hoppas innerligt för hans skull att han blir bättre för det bästa han vet är att valla. Han verkligen lever för att valla och han smiter gärna upp till fårhuset och vallar på tre ben om han får chansen till det. Han tittar längtansfullt dit varje gång han rastas. Vi får se hur det är efter sommaren men fram tills dess får han skrota runt och träna upp sig igen, om det går. En möjlighet till lydnadsträning i alla fall. Inget ont som inte har något gott med sig.

Yella är en underbart härlig och busig hund med glimten i ögat och hon har energi i mängder.

är numera inlämnat! Sista papperet är stämplat på länsstyrelsen igår som var sista dagen.

Alla papper är skrivna, alla djur av alla sorter är räknade, all åkeraleral är räknad in till sista decimetern.

Jordbruksverket har stenkoll på varje ko, kalv och tjur. Än individregistrerar vi inte fåren, förutom frivilligt då för avelskontroll men de har koll på exakt hur många vi har ändå. Vi lantbrukare har en del administration att göra ändå.

Vet ni om att de gröna näringarna, näringarna som är kopplade till naturen på ett eller annat sätt, i Västerbotten omsätter 13 % av BNP. 9 % av BNP i Sverige. Alltså är div lantbrukare, ingen nämnd och ingen glömd, väldigt viktig för Västerbottens tillväxt.