Den första bilden på nutidens mode är från 1968. Objektet vill vara anonymt

Foto: Fred Lindgren, efterbearbetning: Ulf Boström

Författaren protesterar mot högt hållna armar i en tid av låga bord.

Foto:Fred Lindgren, efterbearbetning: Ulf Boström

(bland ställde Horace över Träsket

Foto: Fred Lindgren, efterbearbetning: Ulf Boström

Den 3 februari 1959 omkom Buddy Holly i en flygolycka tillsammans med Ritchie Valens (född Valensuela) och JP ’The Big Bopper’ Richardson samt piloten Roger Peterson. Detta är ett faktum. Men vad som ytterst sällan framkommer i historieböckerna är att det alls inte var i Lubboc, Texas som denne man växte upp utan det var i Lubboträsk Västerbotten, i dagligt tal kallat Lubbo.

Peggy Sue hette egentligen Petronella Svensson från Salberget men det var så svårt att rimma på det namnet så hon fick heta Peggy i stället. Det i sig är inte heller så ovanligt att musiker och textförfattare gör. Ta tex. Beatrice Aurore. Tro tusan att det har funnits en kvinna med ett sådant namn. Hon hade ju typ blivit fetmobbad i så fall, seriöst liksom. Nää hon hette egentligen Barbro Andersson och var från Orrträsk.

Ett annat klart exempel är Axel Öhman. Ingen tror längre på att han hette så utan det blev bara detta namn för att det skulle rimma på sjöman. Han hette Alexander Hiss men det skulle inte ha varit tillåtet att rimma på det under den tid när denna vals tonsattes. Ej heller hade man kunnat placera honom på sjön och ge honom en mössa käckt på svaj.

Men trots att få har insett var Buddy Holly fick sin första njurpalt så var han ju en framstående musiker som själv skrev sitt material och var bland de första som utnyttjade avancerad studioteknik med dubbelinspelning.

Buddys kompband, The Crickets, voro också pionjärer genom sin uppsättning med två gitarrer, bas och trummor som inspirerade bland andra Beatles och det måste man ju säga att det är få Lubboträskbor som gjort, rent historiskt sett.

Vem som han hade i åtanke när han skrev låten That’ll be the day behöver vi väl inte längre hemlighålla. Det var allas vår egen Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Rå fisk eller som Fjollträskarna säger Sushi, som hamnat mitt i ett vadslagningdrama ifall han någonsin skulle emigrera till Japan eller inte. Att Buddy höll på samma sida som Inga Hill framgår ju klart av titeln.

För som ni alla vet vid det här laget så emigrerade Eberhart Hällgren till Japan 1941.

Av utgrundlig anledning blev inte Eberhart bjuden till Rom fler gånger efter att han lämnat ett bidrag i form av en idé till påven Heliogabalus den III av Pommern.

Inte för att Eberhart tog någon som helst notis om detta men Inga Hill uppskattade att fritt få vandra omkring i Vatikanens alla korridorer och beundra de konstverk som katolikerna gömt undan för världen till förmån för dem som hade direktkontakt med han som bestämde.
Men Inga Hill klagade aldrig trots att hon ofta hade orsak, inte minst på grund av Horace.

Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Rabarber, hade på uppdrag av Jordbrukskassan i Lubboträsk utvecklat en maskin för bönder som jobbade under den tid då banken hade öppet.

Den var väldigt elektronisk och grön till färgen. Dess syfte var att, till dem som arbetade i sitt anletes svett hela dagarna och inte hade tid att springa i Lubboträsk bland gator och torg för att köpa skor och andra förnödenheter, giva en möjlighet att ändå hava kontanter i sin plånbok.

JK sände per post ut ett kort med ett Eberhart-chip till alla bönder och bondebarn som hade konto hos Jordbrukskassan. Med detta kort kunde sedan bonden ifråga uthämta riksdaler i form av sedlar på tider när Rutger Ytterbom hade sin bank stängt och själv satt på Stadshotellet i Stavträsk och drack snaps och lyssnade på barpianisten Wolfgang Bach.

Denna uppfinning är ju vardagsmat i dagens samhälle men då 1959 var den unik. Inte förrän 1975 insåg Sparbanken att detta vore en bra sak att ha så även deras VD kunde sitta på Statt och sörpla snaps till klassisk musik.

Men Eberhart hade planer på att utveckla denna maskin och skrev således ett brev till Katolikernas chef:

Fiskberg den 21 oktober 1959

PS
Jag passade på och köpa den där maltwhiskyn du föreslog. Jädrar vad den bet du!
DS

Samvete i Grov dimma

Konstverket ovan gick för 1,9 miljoner pund när det såldes på auktion i Lubboträsk förra helgen. Budet gavs anonymt över internet så vi vet inte vem den lycklige köparen var. Måtte han eller hon hava glädje i många år av ett sådant extremt viktigt konstverk.

Att motivet i tavlan är helt ointressant kan vi ju se på sådana program som Antikdeckarna på TV.
En tavla blir värt nåt först sedan man kunnat konstatera att den är signerad av en mästare.
Men oj vad vacker den blir då!
Men howwaligen så bra motivet plötsligt blev och vilka djärva drag!
Ett geni har åter visat hur det ska gå till när man målar på duk.
Och Priset!

Eberhart Hällgren, den kände konstkritikern från Fiskberg, mannen som uppfann Tage Erlander, förbättrade denna idé till det yttersta på 60-talet.

Han reste runt i Västerbotten och köpte upp konst(iga) tavlor och lade dem på hög i Lidret. På den tiden fanns det gott om Picasso och van Gogh ute i gårdarna ty ägarna gillade motiven.
Inte som idag då att man ringer sin tavelvärderingskonsult varje månad för att kontrollera hur mycket vackrare den blivit.

Eberhart förstod tidigt att signaturen var det folk betalade för så han lånade helt sonika Inga Hills dundersax och klippte ut den del av tavlan där konstnären satt sin namnteckning.

Detta gjorde att han sparade enormt mycket utrymme i Lidret som ändå hade en viktig uppgift. Brödet skulle ju där lagras på det att familjen kunde hålla sig vid liv.

När Hällgren då hade ihopsamlat och klippt loss 4 000 signaturer av dåtidens mästare genom seklerna hyrde han ut själva motiven till olika företag och privatpersoner som ansåg att konst skulle betraktas.

Han gjorde sig åter en förmögenhet på denna konstprenumeration och drog varje månad in flera hundra tusen kronor. Ville någon skryta med att ha en äkta Kandinsky på toaletten så gick det även bra att hyra dennes namnteckning även om porträttet ifråga var av Leonardo da Vinci. Det är signaturen som är värdefull.

Det blev ett rop som det som hördes från Rama från de högre stövlarna bland konstvetarna. Indignerade överöste de Hällgren med substantiv och andra förtäckta svordomar.

Ett motiv av en förvriden mun från Norge blir inte vackert även om det är en exakt kopia och bara 1 promille av betraktarna kan se att en förfalskning ägt rum.

För trots att någon förfalskat signaturen så att enbart en röntgenbild kan avslöja falsariet så är tavlan rent ut sagt både ful och helt värdelös, enligt de som verkligen veta något om konst och hava stora obetalda studieskulder.

Men Eberhart han kontaktade Sotheby’s i Lubboträsk och sålde där 200 signaturer för närmare 800 miljoner riksdaler och han behöll de allra flesta tavlorna. De övriga 200 signaturerna är än idag uthyrda till Louvren och Rijksmuseet i Andersfors.

Eberhart Hällgren emigrerade själv till Japan 1941
 

Att Inga Hill kom från det Schumacher-Hillska släktet i Österrike var ju allom bekant för de som någonsin prenumererat på nättidningen Rötter. Men att Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Stackmoln, skulle hava släktskap med både Ingvar Brahe, Nils-Erik Einstein och professor Folke Balthazar i Kroatien kom för många såsom en underraskning.

Men när man närmare tänker efter så hade ju Hällgren många av de egenskaper som dessa hans förfäder ägde. Det som snarare skapar rynkande pannor hos dagens släktforskare är väl hur Horace lyckades undvika alla egenskaper hos båda sina föräldrar.

Voro vi inte 100 % säkra på att Eberhart och Inga faktiskt själva hava avlat stackars Horace så skulle man kunna misstänka något nästan otänkbart. Dvs.. att Inga Hill hade hyrt en tysk surrogatmamma och Eberhart leasat en brasilians donator. Förvisso hade Horace alltid en viss dragning till Rio (läskedrycken) och läderkalsonger men detta scenario har helt avfärdats av historikerna.

När man lusläser Hällgrens släkttavla så finner man en hel del egendomligheter. Bland andra kan nämnas att hans farfars kusin Ulrik van der Sik var moster t Sofia Lorens halvbror Bertil (Loren). Nämnvärt är också att vårt eget, eller snarare importerade, kungahus absolut aldrig har närmat sig de Hällgrenska generna. Och det är ju faktiskt ganska självklart när man tänker närmare efter, något som sällan hänt i dessa inavlade kretsar sedan Joandout friade till Germanie 1614 på hösten.

Däremot kan man ana vissa drag av Katarina Sunesdotter i Horace trots att det var hennes gubbe som både var halt och läspade. Men hälta kan ju även komma av gikt så meningarna går isär även här.

Men det kanske mest ögonbrynshöjande avslöjandet kom när man fann att Eberhart Hällgrens förfader Werner XII af Gäddträsk var en syssling till urmakaren Edmund Becket Denison, mannen som skruvade ihop Big Ben och då förstår man ju med all tänkbar klarhet varför Eberhart Hällgren aldrig hade svartvinbärssylt på sina plättar.

Som bekant emigrerade Eberhart Hällgren till Japan 1941.

Efter nattvarden, som i Eberhart Hällgrens fall i motsats till kyrkans faktiskt var vid midnatt och inte mitt på ljusa dagen, fann Eberhart att siffror saknar en högst betydelsefull egenskap.

Själva nattvarden bestod i vanlig ordning av Inga Hills egenhändigt bakade mjukbröd, smör, kärnmjölk och endast en knappt förnimbar strimma palt som med yttersta noggrannhet pålagts på mjukbrödet.

Kvällsvarden var i det Hällgrenska hemmet inte så rutinmässigt styrt utan kunde bestå av allt mellan bearnaisemarinerad saltströmming och leverpölsa, dvs. alls icket olik dagvarden.

Emedan Eberhart satt där och mumsade på sin vard och lät sina hjärnceller vandra fritt, följa vaxdukens mandelbrotmönster i de intorkade hjortronsyltfläckarna insåg Hällgren plötsligt en uppenbar sanning som ingen realiserat förut.

Att fakturera var för Eberhart Hällgren, mannen som inte uppfann Vaglar, endast ett nödvändigt gott men han uppskattade aldrig det monotona arbeta det innebar att var månad skriva ut 350 000 räkningar som sändes världen över.

Trots att han skruvade ihop världens första laserskrivare med delar från den gamla mjölkmaskinen som Etrus lämnade i lagårn vilket medförde att han slapp skriva dem för hand så tyckte han att det var ack så enformigt.

Då slog det honom att om man införde samma system för siffror som för bokstäver, dvs. versaler och gemener så skulle räkenskapens dag bliva bra mycket kortare.

En stor åtta exempelvis skulle enligt Hällgrensystemet innebära samma sak som en liten åtta men med 4 nollor pålagda. Det gjorde faktureringen till ett rent nöje skrev Eberhart i sin dagbok senare samma dag. Skulle man dra in 240 tusen riksdaler till ett av företagen skrev man således bara 38 och vips var räkningen klar.

Systemet föll aldrig i god jord hos den övriga ekonomiutbildade världen då det var i stort sett omöjligt att få in ytterligare 9 typer på dåtidens skrivmaskiner.

Men Hällgrensystemet används trots detta flitigt än idag främst då man beräknar bonus, löner och fallskärmsavtal för direktörer och andra högt uppsatta personer inom finansvärlden och AMF.

Inga Hill, Eberhart Hällgrens hustru, föddes en vårdag i april 1902 i Mecklenburg utanför Åsträsk av Österrikiska föräldrar på besök i de lingonskogar som voro så populära turistmål i början av förra seklet. Föräldrarna Franz och Hildebert Schumacher-Hill hade sin postadress i Linz.

Hon jämförde senare ofta Linz med Fiskberg då de båda lågo högt över floden Donau fast Linz låg lite närmare Donau än vad Fiskberg gjorde. Speciellt träbron över till Langlia fann hon egendomligt vacker då den påminde henne om en liknande bro i hemstaden som man kunde gå på för att ta sig till moster Elsa-Hilda Kirchensteiger von Ulm i Urfahr.

Hennes skoltid står såsom höljd i den Mecklenburgska dimman men man vet att hon sedan hon bosatt sig i Fiskberg fått diplom från Paltinstitutet i Lubboträsk och hennes intellektuella nivå sägs hava varit i nivå med ett femradigt dragspel från Hagström.

Många har kallat Inga Hill dum. Men man skall aldrig sammanblanda vänlighet med dumhet.
Inga Hill levde hela sitt vuxna liv i skuggan av sin make Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Magnetism och även om hon de sista femtio åren levde ensam så var hennes liv format genom denne ullsocksmagikers personlighet.

Hennes godmodiga utseende med äppelblommiga kinder haver välkomnat mången industrimagnat i det Hällgrenska palatset genom åren. Och hon nekade aldrig en tiggare en palt.

Inga Hill kunde aldrig riktigt vänja sig vid att hava tjänstefolk så lika ofta serverade hon sina anställda som de stadschefer som voro på besök. Och hon njöt av att vara andra till lags.

Otaliga nätter blev hon väckt av falska men hungriga profeter och gästforskare som ansåg sig icket kunna tänka klart utan en färsk laddning njurpalt. Inga Hill var aldrig sen att iscensätta ett paltkok oavsett tid på dygnet och hon kom att saknas bland många vetenskapsmän och kvinnor sedan paltkokandets tidevarv kvoterats på grund av en kroppkakeätande politiker från Visby som kände stadsministers fru lite väl ofta.

Men hon var en sann maka till en uppfinnare. Hon förlät alltid Eberhart för att hava ruinerat familjens kök vid okalkylerbara tillfällen. Hennes tro på Eberhart var starkare än Allan Karlssons Klister på tub och hon lagade som sagt palt som ingen annan.
Vid en intervju i Dagens Nyheter året efter att Eberhart emigrerat till Japan säger hon bland annat:

…

Jag trodde aldrig att Eberhart skulle resa. Han hade ju lovat så många gånger men det hade ju alltid kommit andra forskningsresor i vägen. Horace uppskattar dock att han slipper sitta bunden vid Grissorteringbordet varje dag men det enda han gör i stället är ju att taga taxi till Storklinten.

Så jag har blivit ensam på gamla dagar. Vore det inte för dessa underbara Ungerska pelargoner som jag vårdar ömt så vete tusan om jag inte också hade köpt en tågbiljett till Jakarta.

…

På reporterns påpekande om att Eberhart Hällgren flyttat till Tokyo i Japan och inte till Jakarta i Indonesien såg hon dock bara förvirrat frågande ut och började raskt med ett nytt paltkok som för att skingra tankarna och frågade lite tankspritt om reportern ville ha en kopp Java till.