Gunnar Parment, Robertsfors

Framtiden

Av , , 1 kommentar 0

Är det något jag ogillar så är det de som bestämmer idag utan att ta hänsyn till hur deras barn och barnbarn drabbas i framtiden…

Nej, det var inte Vojmån jag tänkte på, även om man nu går man ur huse i Vilhelmina för att rösta. I skrivande stund finns inga resultat. Hade jag bott där hade jag troligen hållit på nej-sidan med tanke på värdet av vildmarken. Det tror jag kommer att öka inom turismen.

Nej, det jag tänkte på var det där eländiga Qwerty-tangentbordet som sitter på varenda dator (och skrivmaskin, om ni minns dem). Faktum är att placeringen av tangenterna är så dålig att det förmodligen blivit bättre om man lagt alla tangenter i en påse, skakat om och sedan hällt ut dem och placerat dem där de råkat hamna. Allt detta på grund av den första skrivmaskinen, konstruerad av C. L. Sholes där typarmarna satt i en cirkel. Typarmar som satt nära varandra fastnade lätt i varandra, så därför arrangerades tangenterna så att man skulle separera vanliga kombinationer så mycket som möjligt. Senare skrivmaskiner har ofta haft typarmarna i en halvcirkel med liknande problem, men man behöll fortfarande Qwerty. Ännu nyare, elektriska, skrivmaskiner har haft typerna placerade på en kula eller ett hjul och redan då har man helt släppt kopplingen till hur typerna är placerade. Ändå använder de flesta av slentrian den gamla inlärda layouten som farfarsfar använde.

Redan år 1936 patenterade August Dvorak (1894-1975) en layout som löste de flesta problemen med det dittills allenarådande Qwerty. Den viktigaste insatsen var att se till att de mest skrivna bokstäverna skulle hamna på mittenraden. Därmed ökas antalet bokstäver man kan skriva utan att flytta fingrarna från mittenraden i engelska språket från cirka 30% till 60%. Teckenfrekvenserna i svenska språket är inte helt lika de engelska, men även för svenska innebär det en förbättring. De näst vanligaste bokstäverna ska naturligtvis till den övre raden så att man i största möjliga mån undviker den aviga rörelsen att böja fingrarna mot sig själv. Ytterligare två slutsatser Dvorak drog under sin forskning är att man dels bör kunna skriva varannan bokstav med varannan hand i stor utsträckning, alternativt de tecken som skrivs med samma hand ska helst kunna skrivas i en rullande rörelse utifrån och in. Sammantaget ger detta en layout som visserligen är allra mest optimerad för det engeska språket, men även på svenska ger en rejäl förbättring jämföry med Qwerty. Här hade man alltså chansen att en gång för alla byta ut det gamla skräckmonstret till tangentbord mot ett nytt och bättre. Visserligen till en kostnad per ombyggd skrivmaskin, men ändå en bråkdel med vad det skulle kosta att vänta. Varför???

Nu har var och en chansen att definiera om tangentbordet hur som helst. Själv gjorde jag det för några år sedan men filerna försvann i en brand för två år sedan. Nu hittade jag en applikation så att det är lätt att göra nya drivrutiner helt utan programmering så jag sitter och filar på min svenska version. Så fort jag har en väl fungerande version så får ni veta detta här på bloggen. (Den fungerar redan, men behöver putsas.)

Mitt nästa inlägg kommer väldigt snart. I övermorgon, tisdag 18/11, är det kommunstyrelsesammanträde.

1 kommentar