Nu har jag städat och ställt iordning slakthuset inför höstens älgjakt och även hunnit ut i skogen för att siktröja och fixa ved till passen. Detta är bara en del av en lång lista på vilka förberedelser som måste göras. Kvar är övningsskjutningen, knivslipningen, koll av kartor och gps, inköp av gottgottigottgott osv. Man kan i princip hålla på hela året med dessa förbredelser (vissa tror nog att så sker) och det är inget att skämmas för. Nej, jakt är viktigt och väl inrotat i vår kultur men alla delar förstås inte tjusningen med allt detta. Själv är jag ingen jaktfanatiker utan jag ser den första vecka i september som en mental prövning med en medföljande tankeutrensning, en slags tarmsköljning för hjärnan.

Kan det bli bättre?

Kunde inte låta bli att visa en bild på en av de makalösa efterrätter som vi fick äta. Denna är ungefär lika hög som en hushållspappersrulle och är gjord i ren choklad, mmm….

Stolar…….

En av mina resekamrater vågade åka Tuk Tuk i Bangkok och hennes kommentar efteråt är klassisk: Nu ska jag hoppa bungyjump också! För er som inte förstår detta så kan jag berätta att Tuk Tuk är en taxi på tre hjul som drivs av en motor som låter ’tuk tuk’ där av namnet, den välter lätt om man kör lite över gränsen och trafiken i Bangkok är inte att leka med. Trafiken är så intensiv att det känns som att åka berg- och dalbana, ju mindre fordon desto snabbare blir rörelserna.

I Bangkok på konvention så fanns det sittplatser för alla 25 000 besökare, kan ni tänka er ett rum med så många stolar? Bilden visar bara en bråkdel av dessa.

Solnedgång över havet, sett från min balkong!

Efter 16 dagar i Thailand och några veckors svensk sommar (lite jobb också) så är jag tillbaka på bloggen. Jag har mycket att berätta om men börjar naturligtvis med min resa till Thailand. Resan som skedde i Lionsregi hade två syften: att delta i en kurs för blivande guvenörer (Pattaya) samt deltagande i värdskongressen (Bangkok). Båda sakerna var fantastiska upplevelser. Kursen skedde på ett makalöst hotell med egen kongressanläggning med plats för åtminstonde 3 000 personer. Jag var tillsammans med mina svenska, norska, danska och isländska kollegor under utbildningen. Ett myller av de nordiska språken uppblandat med engelska. Långa dagar och korta nätter, som vanligt när man är på kurs! Men lärorikt och intressant.

Sedan förflyttade vi oss till Bangkok och jag säger då det, vilken stad! Nu fick vi blanda oss med totalt ca 25 000 konventionbesökare från världens alla hörn. Vi höll till i något som måste vara en av världens största kongressanläggningar. När alla 25 000 var på plats nyttjade vi bara en tredjedel av hela ytan på en våning!!

Vad kan man då säga sammanfattningsvis om Thailand? Jo att folket är otroligt vänliga och hjälpsamma, det är otroligt varmt (trots att det var den kalla perioden), allt sker på gatan. Tusen och åter tusen matställen av olika storlek och utbud, massor med massageställen och skräddare (mycket billigt att köpa figursydda kläder). Men prostitutionen då? Visst finns den och det ser inte bra ut.

Sitter pa hotell i Pattaya (Thailand) och surfar lite, tankte det skulle passa med ett inlagg pa bloggen. Ni far forlata franvaron av prickar ovanfor a, a och o. Dessa saknas pa tangentbordet.

Detta ar ett underbart land, varmt och vanligt! Har kan nog de flesta trivas och finna en plats att vara pa. Jag ar har for ett Lionsmote, stort varldsmote, samt en utbildning for de som ska bli distriktsansvariga. Har nu avverkat halva tiden och intrycket blir bara starkare.

Har sett en del redan men var tid for turistande ar begransad pga var utbildning och mote. Det jag sett ar vattenmarknaden och Grand Palce i Bangkok, bangkok ar stort, mycket stort!

Hotellet som jag nu bor pa ar otroligt och fantastiskt, en en gang i livet upplevelse. Se pa foljande lank: http://www.royalcliff.com/lng-english/index.php

Ha det sa bra, jag aterkommer.

Läste på nätet att några killar jagat en annan och hotat med våld, för att denne försvarat ett annat gäng. Motivet var rasism, enligt tidningen. Vi som jobbar nära och med ungdomar känner av en underliggande rasism som finns i samhället runt omkring oss. Den visar sitt fula tryne ibland och det är då som vi ’inte ett ont anande’ förstår att det finns rasim i vårt närsamhälle och det är inte ett långt borta problem i Usa eller på någon annan plats i världen. Var kommer då rasismen i från?
Enligt de flesta så erhåller vi våra normer och värderingar av våra föräldrar, är ni förvånade? Och enligt en alldeles ny rapport så är vi människor inte fullt mogna för än vid 25 års ålder. Forskarna menar att vi inte fullt ut kan känna med en annan människa för än vi nått den åldern. Vad innebär då detta?
Jag säger det igen, vi vuxna måste ge den uppväxnade generationen råd och stöd långt upp i åren. För om vi inte är mogna att känna empati så måste vi hjälpas åt att förstå och visa medkänsla för andra människor.

Tidsoptimist är jag inte men å andra sidan tror jag att jag alltid hinner det jag ska. Den senaste tiden har jag jobbat febrilt med att få undan alla göromål inför min avfärd till Thailand. Jobbat med mitt arbete, haft pumpövningar med värnen i Gunnarn och Umnäs, varit på jaktklubbsmöte (grattis ni nya medlemmar), möte i Umeå, KS i morgon och jaktmöte i Slussfors. På onsdag projektguppsmöte och Lionsmöte samt packning av mina väskor (måste klämma in en tvätt alt. att jag köper nya kläder).

Holland vann över Italien i kväll, det var toppen! Jag har alltid gillat det hollänska landslaget i fotboll.

Träffade en av våra ungdomar som haft en stökig uppväxt, han tyckte att jag hade kloka ord att komma med, visserligen köpte han inte allt men visst var det kul att få viss bekräftelse av honom. Han tycket att vi borde göra rökrutor på Röbroskolan för personalen, så att eleverna kunde nyttja dem i smyg. På så vis menade han att vi skulle ha bättre koll på de rökande eleverna.

Idag genomförde vårt projekt BUS en konferens med folk från alla tänkbara håll och kanter inom kommunen. Polisen, Sjukstugan, Vuxenpsyk, Kvinnojouren, lärare, kuratorer, specialpedagoger, socialsekreterare, fritidsledare, politiker m fl var på plats för att diskutera ämnet samverkan, vi var drygt 40 st som hade möjlighet att delta. Syftet var att synliggöra samverkansproblemet och skapa ett avstamp för det fortsatta arbetet i BUS-projeket. Dagens stora grej var att vi fick ta del av en av våra ’värstingars’ tankar om varför han hamnade på glid, det var mycket omtumlande och skapade eftertanke. Tänk vad mycket lidande vi kunnat undvika om vårt samhälliga skyddsnät fungerat optimalt, nu tror han inte att det skulle ha haft någon betydelse för honom. Men det kan vi aldrig få reda på utan nu gäller det att med alla tillbuds stående krafter hjälpa barn och ungdomar som riskera att fara illa. För som man säger; det krävs en hel by att uppfostra ett barn!
* BUS=barn- och ungdomssamverkan

Gick på bio i kväll för att se senaste ’Indiana Jones’ filmen tillsammans med några småkillar som ville ha mitt sällskap, de uppskattade filmen (även jag) men hade svårt att vara stilla och tysta. Mycket myror i brallan!

Kolla de in hos mamma och pappa, där fick jag reda på att mamma hade svårt att packa sin väska inför utlandsresan med sitt äldsta barnbarn. Tydligen var det tomt i garderoben eller så fanns det förmycket att välja mellan, det spelar ingen roll för det ska nog vara en speciell ritual vid packningen, som startas med den vilda jakten på en resväska (hon saknar en hård modern väska).

Sommarvärmen har verkligen kommit och med den extra med oknyt i luften, jag pratar om allergiframkallande ämnen, fy för dessa! Ett häftigt skyfall hade inte skadat, och så är det bra för potatisen 🙂

Med värmen så kom nattens härskare fram, jag menar de motorburna tar över Storuman på nätterna. Bilarna åker runt, runt i rondellen (det sitter säkert ett helt bildäck med gummi i asfalten), mopedisterna jagar varandra, precis som barn på en skolgård, fram och tillbaka genom samhället, dragracing efter Blå vägen.

Missade kortegen till balen med den efterföljande vandringen på röda mattan, enligt ryktet så var det lika fint och trevligt som tidigare år. En vansinnig tur med vädret hade man också!

Har haft premiär på att äta ute i det fria, grillat förstås!

Ikväll har kommunen tagit emot besökare från Thailand, de är här för att titta till vårt utbytesgäng som är i Tärnaby. Utbytet består av 14 ungdomar från Thailand och Sverige som har varit 3 månader i Thailand och nu tre månader i vår kommun. Den delegation som vi träffade bestod av högsta chefen på CDD (kommunutvecklingsdepartementet) med fru och hans 6 medarbetare samt två från svenska CIU (Centrum för internationellt ungdomsutbyte). Dessa damer och herrar har varit mycket intresserade av kommunen och dess innevånare med allt vad vi gör. Gun-Britt, Ralph och jag hade fullt upp med att svara på frågor och berätta om allt från kommunens budget till hur man jagar älg. Ungdomarna som är med i utbytet hade under tisdagskvällen anordnat en thaifest på Folkets hus i Tärnaby och de fick 253 gäster, alla var helnöjda och arrangemanget var mycket uppskattat.

Ikväll anordnades en avslutningsfest på fritidsgården Gökboet i Stensele, dels var det en avslutning på danskursen men även en säsongsavslutning för gården. Det var dans till Amigos (levande musik) samt fika till alla, 60 barn och ungdomar samt 30 vuxna var där, total succé! Det var otroligt att se barn och vuxna dansa tillsammans.

I morgonbitti blir det tidig uppstigning för en resa till Umeå för att delta i en konferens om samverkan.

När kan man anses vara vuxen nog att själva välja väg i livsavgörande frågor? Kan man som trettonåring vara mogen nog att välja om man ska tatuera sig eller inte, kan en femtonåring anses vara klok nog att kunna välja att börja röka eller inte när denne har fått information om vad rökning innebär? Kan man låta en sjuåring välja när denne ska komma hem för dagen, kan man låta en tjugoåring välja om man ska gifta sig eller inte?

Jag tror att alla människor behöver god vägledning och stöd av sina föräldrar (eller andra vuxna) under en lång tid av sitt liv, det är så många frågor att ta ställning till som man inte har kunskap om. När man ska ta livsavgörande val gäller det ju att man vet att valet är just livsavgörande. Som barn och ungdom lever man oftas livet och låter tillfällena avgöra vad som händer, utan större eftertanke gör man saker och ting som sedan ger livslånga konsekvenser. Det är kanske det som kallas livserfarenhet, men tror ni inte att era barn eller andra hellre hade sett att vi hjälpte dom att fatta beslut?

Idag träffade jag en sjukskriven kamrat som inte har haft möjligheten att vara på sitt jobb på lång tid, jag lider med denne och hoppas på ett snart tillfrisknande. Kamraten tackade för mina blogginlägg och det känndes skönt att höra, tack för det.

Ett livsavgörande val är att ge blod, jag började med det för ett antal år sedan och har idag gett ytterligare blod. Dessvärre tyckte dom att jag borde kolla upp mitt blodtryck, det kanske inte är något men när jag läste på nätet om högt blodtryck tycktes jag känna igen vissa symptom och faktorer som påverkar. Jag får nog boka tid hos distriktssköterskan för koll.