vemod…

 Denna vecka är fylld av kval, blir antastad dagligen och hinner inte med att repa mod.. Ögonen är mörka och solskenet i blicken har gömt sig bakom en snårskog av dimma…har svårt att hitta fokuset som hjälper mig finna ut ur denna högborg av vemod…att bli antastad låter kanske inte så dumt men att bli det klockan elva minuter över fem vareviga dag tär hårt på en kvälls å nattmännish….nåja, säg det vemod som varar för evigt….onsdag redan å alarmet kommer bara fortsätta sitt övergrepp mot min person i ynka fyra dagar till…då börjar en gladare period av livets cykel igen…ledigvecka….smakar mumma med fettisdag å alla hjärtans å allt annat möjligt mysigt..förresten, läckert värre att så många hittar igen bloggen…värmer en storsovande själ, t a c k!  !

Etiketter: , , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Ann Hilmarsdotter

    Det är så i livet. Jag tror att lugn och stillhet och traditon i entro>/filosofi hjälper . Det är ju det du beskriver värme uppmärksamhet från andra läker tomheten. Vi behöver alla höra de gamla orden om att vi är värdefulla att ingen annan är som jag är och att vi behöver varandra. Det är skrämmande att så mycket av det budskapet inte längre förs vidare i folkrörelser, bönhus och kyrkor. Det kan också vara i en Yoga sal man talar om stillhet lugn kärlek till sig själv och förströstan.

    Snart kommer våren och blommorna, fåglarna människorna väcks
    till liv.

    Jag önskar dig lugna sköna dagar i sommar. Solen värmer gott i Normaling också.

    Ann H

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.