Det var då fasligt vad det är politiksnack på denna blogg. Absolut inte från mig, för sånt där kan jag inget/bryr mig om. Suck, kan ju bli snurrig för mindre. Har alltid tyckt sånt där är tråkigt.

Heh igår efter att jag hade slutat gick jag på trottoatren och där möter jag en person. Problemet är att jag envisas vidare med att gå på vänster sida, vilket denna person också gör dvs. går på sin högra sida. Har man riktigt tråkigt kan man försöka tvinga sig kvar och se om människan byter sida. Då jag är för otålig av mig så bytte jag till min högra sida och människan kunde fortsätta gå på sin högra. Attans. Då har man lite att göra på sin promenad och dessutom kunde jag inte hålla mig kvar.

Snart är det helg också, sånt gillar jag. Dags att pysa vidare. Hörs.

Tjong!
Onsdag, och jag har äntligen varit och inhandlat patroner till min vän skrivaren. 700 kr för fem. Den är garanterat min vän, för jag har aldrig haft en skrivare som, vars patroner, håller så länge mellan utskrifterna.

Okej jag skriver ut rätt ofta men det blev lite under sommaren. Hade det varit min förra så hade det sagt tvärtätt i patronerna. Den här har ENSKILDA patroner. Blir magenta slut så köper jag bara den. Nemas problemas.

Ska inskaffa en fotoalbum senare idag, om jag hittar något. Har en massa söta kort att sätta in. Kusinbarnet på åtta månader kan verkligen ge en glädjekick. Ca: 300 foton blev det på honom i sommar. Det är bebies nr: 2 jag fotar sedan jag började med fotointresset. Bra att träna lite.

I övrigt så ja, skolstart på Luspen idag och jag blir alldeles snart ensam i lilla rummet bland datorerna då de andra pyser iväg och säger ’Hej hej, det är vi som…’.

Nu ska jag fortsätta vidare. Vi hörs!

Okej, jag tänkte det skulle vara busenkelt att scanna in våra foton från den ’analoga världen’ då det inte är så många av den varan. Trodde jag ja. Hittade en påse full med gamla kort som är såna där små fyrkantiga. Heter de mellanformat tro? Nej…? Påse ja, kuvert med bilder i en påse. Har ’bara’ tagit in 71 bilder hittills. Det är inte ens hälften. Ja, vissa projekt undrar jag varför jag startar 😉

För övrigt letar jag en bild på mig då jag är dagbarn hos en familj där jag hoppar runt på en sån där rackarns stor studsboll den var blå. Den andra personen studsade på en gul. Se vad jag minns. Jag vet att jag sett den bilden men jag vet inte var den är. Frustrerande, javisst. Helt plötsligt är det tokviktigt att ha bilderna nu. Fattar inte varför men nu ska ALLA scannas in.

En hel timme efter…
Har vänt upp och ner på ett par lådor men icket. Var är fotonen? Galet var vansinnig jag blir. När man vet att man sett en sak någonstans och sen inte lyckas hitta åt dem. Det är irriterande.

Ska fortsätta greja vidare. Kommer inte släppa dessa bilder ur skallen nu. Typiskt. Ny dag imorgon, kanske hittar jag dem imorgonkväll.

Godnatt!

…blev jag sjukskriven i tredje året på gymnasiet. Nu jobbar jag 75% på ett ställe jag trivs bra på.

På så kort tid, känslan har varit långsam, har jag hunnit komma på bättre väg. Tror tyvärr inte att det skulle ha gått så snabbt om jag haft ett år kvar på skolan. På tal om det: Har sedan studenten haft en återkommande mardröm.

Jag drömmer att jag gick i andra året och inte tredje då jag sjukskrevs och att jag måste gå heltid ett helt år till. Den här drömmen är konstant återkommande och det är med snabb andning jag vaknar till och kommer på ’Men, du har ju gått ut redan’.

Att gå in på Luspengymnasiet nu är inte så ’svårt’ längre. Jag har inga ’krav’ då jag går dit och jag behöver inte sitta dessa långa timmar och låtsas att jag är närvarande. Jag mindes sällan vad vi gjorde strax innan jag blen sjukskriven. Ja, jag hatar blockläsning ännu! Det är nästan så jag saknar stället men ändå inte. Märkligt.

Skulle jag ha gått tredje året nu så skulle projektarbetet blivit en fotoutställning och en liten Photoshopinspirerad’ liten bok. Fasen! En sån vill jag göra!
Wow! Vill, vill, vill!
Men gör det då!

Aja dagen är rätt okej, det är inget tjorv med utv. anst. bara ett papper som inte är ifyllt klart ännu.

Började att scanna in en massa gamla foton på mig som pyttefjant igår och ja, man kan se minst sagt tokig ut i alldeles för stora hockeykläder. Antar att det var broder som klädde ut mig då.

Jag älskar att sortera papper 😉 och nu ska jag fortsätta med det.

Först all väntan på tester, intyg mm. Sen så tjorvar min utvecklingsanställning också. Dra mig baklänges! Kan man bli trött eller trött? Känner mig som ett stort blått vandrande frågetecken som skumpar runt och inte vet bu eller bä. Just blått bara för att jag är klädd i blått idag 😉

Aja det ordnar sig, brukar min bror säga. Antagligen gör det väl det men jag hatar när det inte går smidigt med saker och ting. Kanske för att jag själv vet att jag har noll kontroll och kan inte göra något åt det så det blir lite tok ibland.

Humöret är rätt okej ändå, än så länge. Det är lite sol och blåhimmel också och det gör mycket. Nej nu ska jag pyssla vidare. Har en massa bilder att lägga upp på www.lovebuz.se sedan. Om jag orkar/ids.

Lastolite Ephotomaker.
Tänk, lilla äpplet, blomman, spindeln, katten ja vad sjutton som helst! Värsta bilden skulle jag kunna få till.

Grejen är, jag hittar ingen storlek på den. Risken är att katten (Love) kommer få för sig att det är hennes lilla slott och kommer att regera storfräsare där inne och vägrar låta mig komma i närheten.

Funderar. Det klias ordentligt i fingrarna att beställa den. Kör annars med mina måleripapper som A3 papper som drälls överallt.

Någon som vill ge mig tips som kanske har en sådan och kan rekomendera?

Kommer fundera!

En regnbåge som kraschar rakt ner i Linnéparken.

Inväntar svar från buzzador på om jag kommer med i kampanjen för att testa halstabletter. Bara för det så vaknade jag klockan sex i morse av att jag var sådär ’förkylningstorr’ i halsen, sådär som man blir innan man får ont i halsen. Vände mig om och somnade och sedan när jag vaknade vid tio var det borta. Skönt! Jag har varken tid eller lust att bli förkyld.

Det är lördag idag och humöret är relativt bra. Har haft en nojig oro inför hösten. Jag mår nämligen otroligt katastrofalt värre på hösten. Har försökt få höja medicinen men det verkar gå lite trögt på den fronten.

Nu när jag har utvecklingsanställningen, vilket jag tror att jag har (har inte fått något papper på det än) så håller jag mig sysselsatt. Nu är inte jag världens mest duktigaste på att vara så insatt i trycksaker mm. men man lär sig något varje gång ändå, än om man inte är ett utbildat proffs.

Jag brukar inte kunna säga att jag är bra på något men just photoshop så tycker jag att där är jag rätt bra. Ursh, jag hatar att säga såna meningar 😉 Så det är bra att kunna på stället jag är på. Kan inte allt men jag ’hanterar programmet mycket väl’ som jag så fint skrev i min första cv som vi skulle göra genom Access (En sån där arb. förm. kurs)

Nej ambulansplanerna finns självklart kvar och det som är avgörande är nästan att få praktik någon gång bara för att se. Tyvärr har jag aldrig lyckats övertyga någon om det.

Det var en cool regnbåge igår! Oj oj! Men bilderna blev sådär, för jag var för ivrig. Ska släng i mig en gröt nu och se om jag kan gå en promenad senare och jaga flugsvampar.

Sitter och dricker kaffe och kollar runt lite innan de andra kommer och intar sina platser. Är lagomt seg idag så att veta att det är lördag imorgon känns alldeles utmärkt.

Ska förresten ta och ändra infospalten om mig här sen. Det som är synd är att de inte gjort att man kan ändra sånt själv. Likadant att ändra sin inlägg. Ibland slinker det in fel man inte märker av själv.

I helgen ska jag nog bara försöka lata lite. Kanske fota en del för det känns som längesen. Nej, jag fotar mer eller mindre flera gånger i veckan, nästan varje dag men det här riktigt ordentliga händer väl inte så ofta. Planeringarna om man ska kalla det.

Vill skaffa ett studiotyg eller fond kanske det heter. Problemet är bara att jag inte har plats. Såg värsta goa ’lilltältet’ i en fototidning. 1000 spänn men det är ett litet studiotält för små produktfoton. Men jag blir snål, för jag tänker då ’Hur ofta kommer den att användas?’ och sen kommer nog katten ha den som sovplats. Svårt val.

Nej nu ska jag knappa vidare. Hörs! Skrivs hellre…

Datorer rensade
Då var de gamla mediatreorna utslängda från datorerna på Luspen. Ja inte bokstavligt utan bara bortplockade konton från mediadatorerna eftersom de slutade i våras. Jag och macdatorer men det gick utan problem. Hoppas jag innerligen. Annars blir det problem 😉

Minnen från skoltiden kommer
Ja skolorna börjar till veckan och det finns både de som känner längtan, oro och panik inför höstterminen i olika åldrar. Jag hörde till oro och panikgruppen.

Sprang hem första dagen i fyra års tid
Från sex års ålder till tio års ålder hade jag grymma problem att stanna kvar första dagen på skolan. Jag sprang hem på första rasten varje gång. Varför vet jag inte, jag bara gjorde det. Gallskrek och vägrade gå tillbaka men jag gick tillbaka till slut. I efterhand tycker jag det var urlöjligt.

Detta kontrollerande
Min egna skoltid har alltid varit lite underlig, ja underlig i alla år. Att vara en blyg person som inte riktigt kunde vara sig själv innanför skolans väggar, och i övrigt också, var rätt påfrestande. Allt det där att se till att inte skapa sig ’dåliga rykten’ och ’tänka på hur man var’ tog rätt mycket på krafterna. ’Kan inte säga så för då kan det bli så’, ’Svara inte på såna frågor’, ’Gör som man alltid gjort’, ’Ändra dig inte’. Hade/har alltid haft i huvudet ’En gång så alltid så’.

Folk blev förbaskat förvånad första gången jag färgade håret, sånt passade väl inte mig. Som tur är har det släppt lite av den där kontrollkänslan sedan jag stegade ner för trappen på min student från Luspen för över två år sedan.

Skolidrott
Skolidrott är ju på tapeten just nu, att det ska införas mer timmar i veckan och så vidare. Det är ju bra på ett sätt men om det sker är jag glad att jag inte går skola längre. Jag har nämligen haft fruktansvärd fobi för skolidrott. Inte för att att jag inte tycker om att röra på mig och så utan att måste synas, vara med andra, risken att bli lämnad ensam, göra fel, bli hånad osv. Listan kan göras lång. Från skolavslutningen från sjuan till första terminen på tredje året i gymnasiet har jag gruvat varje sommar, hela sommaren, för den förbaskade orienteringen som måste göras på hösten ’Minst tre gånger om året annars blir du inte godkänd’ tack, såna där meningar kan ju sätta snurr i huvudet då ordet Icket Godkänd inte kändes roligt att skylta med.

Just orienteringproblemet var att jag var bergsäker på att jag skulle springa bort, att inte ha någon att gå med osv. Det mesta har nog gått ut på att se till att inte bli lämnad, bli ensam och vad allt nu kan vara. Mina stackars kompisar fick alltid ’bli bokade’ till varje lektion ’Snälla du kan väl gå med mig’. Om jag fick ett nej visste jag inte var jag skulle ta vägen.

Minns en gång då det skulle vara en halv dags orientering som det är varje år så ringde jag tom. till kompisarna för att ’boka’ en orenteringskompis (två och två skulle vi vara, vi fick absolut inte vara tre) och alla var upptagen. Det här var dagen innan och på min födelsedag. Gissa om den dagen var förstörd. Jag satt i soffan med panik och försökte se tv. Det slutade med att jag sjukskrev mig på den här orienteringsdagen. Fick tyvärr ta igen den sen.

För guds skull-tala om hur du känner/tänker för någon inom skolan
’Felet’ jag gjorde var nog att jag nämde aldrig min nojighet till någon inom skolan. Ja inte idrottsdelen iallafall, för tänk om det skulle spridas vidare. För mig var idrottsdagar det hemskaste jag kunde tänka mig. Blev svimfärdig, skakis och stel. De gånger jag kunde känna mig lugn var om jag visste vad det var för idrott och att jag ’gått igenom’ hela lektionen i huvudet. Att sedan leda en idrottslektion, under min ’sjukskrivning’ från skolan (år 2005), med åtta åringar var ett grovt mothugg. Hemska minnen från redskapsgymnastik och grupparbeten mm.

Nu kanske jag är ett överdrivet exempel men jag vill bara säga att tala om saker och ting i tid. En lärare kan inte se vad/hur du tänker. Försök vifta bort tanken om vad andra säger om du talar om hur det är och kan få ändra lite på hur saker ska göras. Att gå runt och oroa sig för saker som egentligen är ingenting kan förvärra väldigt mycket för dig själv i framtiden.

Visst det är svårt när lärarna står där och piper ’Gör så annars får du IG’ och att man istället utför saker men bygger upp oron alldeles för högt. Måendet är viktigare än betygen!

Har du svårt för att ta ett muntligt samtal om hur det står till så skriv ett mail tex. Själv är jag bättre i text än muntligt framträdande på att förklara hur saker ligger till.

En ’Pernilla’ överallt
Det kommer alltid finnas ’en jag’ i de flesta fall men för att inte förstöra skoltiden med onödigt oroande så prata om problemen istället. Det finns de som älskar idrott och de som hatar idrott och låtsas som ingenting kan ge en hel del svårigheter.

Nej inte har det varit nattsvart alla dagar under skoltiden, jag har haft roligt också. Ska stanna här, skulle kunna prata om mycket skolminnen.
Ha det fint.