En skilsmässa, en nära anhörigs död eller en livskris av något slag förändrar livet för alltid. Det är som att vi rycks upp oss med rötterna. Det är smärtsamt, innebär många förändringar och är motsatsen till trygghet. Vi blir vilsna, ledsna och utmattade.

Om vi bygger vår trygghet på tillit till en annan människa kommer vi sväva i takt med den människan. När han faller så faller vi. Om denne rycks ifrån oss står vi där rotlösa och vilsna. Om vår enda trygghet är i en relation till en annan människa har vi inte något stabilitet som håller oss kvar när livet svänger.

Det kan hända att vi bygger vårt liv kring vår yrkesroll. Vi är trygga i vår titel och på vår arbetsplats. Vi skapar oss en egen sfär och lever för vårt arbete. Vad händer när vi blir arbetslösa? Idrottsprofiler  bygger ibland sin trygghet på sin identitet som just idrottsman eller idrottskvinna. En idrottskarriär är sällan särskilt lång. Vad händer när karriären tar slut? Vad har vi då att falla tillbaks på? Jag tänker på Mikael Ljungberg.

Det livet har lärt mig är att vi behöver flera olika "trygghetslager". En trygghet kan vara vår familj. En annan trygghet våra vänner och vårt sociala nätverk. Att ha ett hem att bo i är en trygghet. Att ha ett arbete ger oss såväl social trygghet som ekonomisk trygghet. Att ha en axel att gråta ut mot när livet stormar är tryggt. Att tillhöra en församling är en trygghet. Det finns säkert en massa andra saker som kan ge oss trygghet. Men de har alla en gemensam nämnare – de kan tas ifrån oss.