En vecka i fjällen utan dator och Internet har varit underbart. Istället för cybervärlden har vi umgåtts i skidbacken, kring pingisbordet ochi bastun. Vi har fått en nytändning och den avslappnade fjälluften har gjort oss gott.

Några tråkiga nyheter har oxo nått oss, bland annat att en nära vän har lämnat vår jord. Hans fru har en jobbig tid av sorg och praktiska göromål framför sej. De var nygifta o fick inte ens ett år som man och hustru. Lidandet blev dock ganska kort då sjukdomsförloppet gick snabbt.

Andra singlar som gett upp hoppet om en livspartner har hittat varandra. Flera i min bekantskapskrets är numer o-singlar och har fått en livsdröm besannad. För singlar som längtar kan det bli både en delad glädje och en känsla av sorg att maninte funnit han eller hom med stort H. Att leva ensamt kan vara skönt, svårt och ensamt. Man har ingen att dela saker med, ingen som hjälper till med attfatta beslut och ingen som värmer en när det är kallt. Det finns ingen som kan ge en spontan kram eller erbjuda en axel att gråta ut mot. Ibland kan singellivet vara ett aktivt val och andra gånger en påtvingad verklighet.

Under tider av sorg o saknad får vi sätta vårt hopp till Jesus. Men han ska vara livets centrum oavsett om vi lever singlar eller i äktenskap. Jesus är inget substitut för en livspartner utan Han vill finnas i alla livets skeden. Amen