Jag fick en dikt av några vänner med anledning av min fars dödsfall:
Döden är inte det sista
Döden är inte det sista.
Lutad mot ordets stav
ser du när ögonen brista
landet som Herren dig gav.
Döden är inte det sista.
Strax stiger vårens sav.
Inte ens det skall du mista
som nu är gömt i en grav.
Döden är inte det sista.
Livet finns bortom dess hav.
Herren går fram till din kista,
täckelsen lyfter han av.
Fängsel och stängsel skall brista,
morgonen lyser igen!
Döden är aldrig det sista – den är begynnelsen!
Alla Guds heliga visste:
över vår vilas mull
Kristus skall stå som den siste,
för sin uppståndelses skull.
Tore Nilsson