Bifynd – kan de vara bra

Där jag ligger i sjuksängen med ´nackkrage och tillsammans med familjen konstaterar att vi otroligt nog lever allihop och dessutom har klarat oss med mindre blessyrer kommer kirurgen som mötte mig på akuten fram. Innan han kommer till mig har han och kollegan talat med min sambo och sönerna.

"När de röntgade dig så tog de en mer nogrann bild av din hjärna än jag hade tänkt mig och då gjorde vi ett bifynd"

Suset av glädjen att leva viker undan en kort stund och jag hinner tänka "Tumör?".

"Vi hittade ett nystan på en av dina blodådror i hjärnan."

" Ett aneurysm?" undrar jag.

"Ja" Vi kommer att skicka bilderna till Umeå så att de kan fortsätta utredningen.

En lättnad sprider sig i mig. Det var inte en tumör, "bara" ett aneurysm. Jag inser att det kan vara allvarligt, men samtidigt vet jag att man kan ha sådana utan att något händer.