Läkande läsning

Förutom skrivandet är läsandet det som hjälpt mig när jag står inför någonting nytt. Jag går till biblioteket och får med mig fem böcker om hjärnan hem. I slutänden är det en av dem jag läser "Kort om Hjärnan" av Michael O’Shea, faktagranskad av Daniel Ocampo Daza. Det är en lättillgänglig bok som sammanfattar kunskapläget kring hjärnan, dess uppbyggnad och hur neuronerna kommunicerar med varandra. Mycket känner jag igen från gymnasiet, om än jag glömt att jag vetat det. Annat känns helt nytt. Återigen får jag bekräftat det jag vet. Hjärnan är fantastisk på att lära sig saker och det är helt otroligt hur den kommunicerar med kroppen.

Den andra boken på nattygsbordet är Torgny Lindgrens "Minnen". Den känns också helt rätt att läsa. Just nu filosoferar jag mycket kring precis det. MInns jag, eller tror jag bara det? Vilka minnen är sanna och vilka minnen vill jag ska vara sanna? Blir de mer sanna för att andra minns samma sak? Är de mindre värda om de behöver dras fram ur mitt medvetande i mötet med andramänniskor.

Jag ringer neurologen och får veta att min åtgärd planeras i mitten av maj. Det känns väldigt långt bort…