Hur gick det?

Bra fast inte som planerat. Tekniskt sett fungerade operationen över förväntan. Tuben hittade in i aneurysmet och coilen lade sig tätt och fint precis som man kan önska. Stenten kom också på plats utan mankemang. En halv meter coil lades in och man bytte till en mindre diameter för att fortsätta fyllandet. Då upptäcker man att det finns tre kärl till som ser misstänkta ut. Man pausar och undersöker och inser att de också utgår från aneurysmet. Dessa kärl försörjer djupare delar av min hjärna och delar som om de inte funkar förorsakar att min vänstra sida blir svag. Man backar ut ur aneurysmet och ut ur mig med tuberna. Läkaren är orolig för att han ska ha orsakat en skada på mig, men när det första neurologiska testet görs kan han konstatera att inget allvarligt hänt. Jag är lika stark i bägge sidorna.

Nu har jag en stent och en halv meter coil i hjärnan. Det är ett stöd för kärlen om än det inte är det man skulle ha önskat i första hand. Stenten styr blodströmmen så att trycket in i blåsan blir lägre och coilen gör också att flödet blir mindre. Det man var orolog för var att coilen skulle ha orsakat stopp i flödet i de tre mindre kärlen. Men en skiktröntgen visar att jag inte fått någon påverkan på hjärnan.

Hur känns det då? Bara bra. Jag är tillbaka på avdelningen och har fri mobilitet – det vill säga jag får gå och röra mig som jag vill. Efter ett drygt dygn i sängläge är det en välsignelse att få kliva upp ur sängen och själv gå till toaletten. Håret känns som trasslig svinto efter att ha tvättats med desivon fyra gpnger inför operationen. Inte en hårkur som rekommenderas…