Äntligen hemma!

Jag blev kvar lite längre eftersom min ljumske inte riktigt ville hålla tätt. Eller rättare sagt hålet i artären ville inte hålla tätt. Inte så konstigt med trombyl, plavix och fragmin i blodet. Kvällen efter operationen när de släppt på trycket började ett hematom, dvs en blödning under huden, breda ut sig. Det fick de stopp på genom att lägga på tryck igen. Kvällen efter, sedan jag kommit ut på avdelningen började det om, men då räckte det med sängglläge. För säkerhets skull ville de behålla mig över helgen så att det inte hände igen.

Jag känner mig som en kverulant när jag jämför mig med mina medpatienter. Jag har allt hår kvar eftersom de gick in via ljumsken. De flesta av mina medpatienter hade stora bandage på huvudet. Det var hjärntumörer, och shuntar och elektrisk stimulans av nerver mot smärta och det ena med det andra. Om jag fascinerades av hjärnan innan, kan jag bara konstatera att jag fascineras ännu mer nu. Inte mindre fascineras jag av vad de kan göra.

Det känns fortfarande helt otroligt att de petade in två tuber genom en nål i ljumsken som sedan styrdes upp till min hjärna. Att de med dessa kunde applicera en stent och en halv meter metalltråd och dessutom se vad de gjorde via röntgenutrustningen.

Innan utskrivningen gjorde jag på nytt min hemläxa och skrev ner alla frågor jag hade och satte blocket i handen på läkaren. Det funkade. Dessutom fick jag veta att han inom en vecka komemr att ringa och skriva till mig så att jag får informationen både muntligt och skriftligt "Ja, jag verkar ju behöva det." sa jag. Då log han glatt. Dosetten delade jag själv i morse så nu ska här inte glömmas några piller. Förhållningsorder? Ta det lugnt, inga tunga lyft och undvik att ramla ner från tak eller boxas. medicinen gör att jag lätt får blödningar såväl in- som utvändigt.

Att stå, gå sakta eller ligga ner funkar bäst. Sitter jag känner jag konstant den lilla pluggen i ljumsken. Den är inte bekväm. Tre veckor ska jag vara sjukskriven på heltid utvöver veckan på sjukhus. "Det betyder att du ska ta det lugnt!" sa min kloka väninna. Jag hoppas att jag fattar det och inte bara vet att det är så.