Hopslagning av små kommuner?

Lyssnade lite på radio där det diskuterades detta och då är det naturligtvis de mindre kommunerna som avses. Hur pass små dessa skulle vara framgick inte men vi kan gissa det skulle beröra oss och alla andra mindre kommuner. Tidigare har jag varit positivt inställd till detta, men med närmare eftertanke kan det vara förödande.

Vad händer sedan man väl slagit ihop de små och upptäcker att de inte räcker, det måste till ännu mer neddragningar. I slutändan kommer de försvinna alla eller bli bara en liten fläck.

Se hur man gör med Fredrika som tillhör Åsele kommun. Där flyttar man nu ut biblioteket som kan vara bara ett steg i utblottningen. Sedan vad händer då?

Man borde istället uppmuntra de små kommunerna och genom stöd från exempelvis Umeå och Skellefteå här införa en taxa på låt säga 10 % av deras överskott gå till de mindre kommunerna i länet.

Vad får de all vattenkraften ifrån, skogen som levereras som de gör nytta av medan vi får ingenting. Här tror jag Socialdemokraterna varit alldeles för blinda och direkt kan ha varit orsak till denna utarmning som blivit i hela landet och där de stora enbart tillåtits växa och gynnas.

Vi ser hur det blivit i Ångermanland där det varit sossestyre och tappat nästan allting. Sollefteå har liksom L-sele här tappat sitt BB. Nu vill man inte kännas vid det utan försöker hävda sig ändå och inbilla folk ska fortsätta tro på dessa rent ut sagt lögnare.

Nu pratas det om krig också och ska inte landet då ha beredskap och skydd i hela? Dessutom pratas det om klimatet, utsläppen och därmed också vilka som mest skulle orsaka det. Inte kan det vara de små kommunerna, lika förbannat är de dessa som ska utplånas på order av herrarna i städerna.

Fy fan, skäms era skitstövlar

 

 

5 kommentarer

  1. brorson

    Före kommunsammanslagningarna1952 och framåt hade Sverige över 3.000 kommuner, de minsta med under 100 invånare, samt 24 län och landsting. Länsstyrelserna var och är statlga myndigheter, som inrättades under1600-talet för brådskande ärenden, som måste avgöras innan kungen kunde besluta i de ärendena. Landshövdingen kallades ursprungligen Konungens befallninghavare, och fick senare en länsstyrelse till sin hjälp. Ett län är det geografiska område, som en länsstyrelse och ett landsting är verksamt inom.

    Flera statliga myndigheter har idag s.k. regionala enheter, vilket – förutom att beslut rörande t. ex. södra Lappland kan tas minst lika fort av en central myndighet i Stockholm som av länsstyrelsen i Umeå, gör systemet med länsstyrelser totalt föråldrat. Men i i stället för att lägga ner länsstyrelserna började man under 1980-talet förbereda nedläggning av landstingen genom att föra över uppgifter från landstingen till kommunerna. Vad som senare skulle ske med landstingen, som huvudsakligen skulle bli huvudmän för sjukvården var oklart. Landstingen hade, när de inrättades genom kommunreformen under 1860-talet en mängd uppgifter, som primärkommunerna var för små för.

    Under 1990-talet började nya vindar blåsa, då maktberusade landsingspolittiker och -tjämstemäm ville omvandla Sverige till ett slags förbundsstat med 5 – 6 ”regioner” som delstater, vilka skulle ta över uipgifter frpn staten – helt i strid med EU:s s.k. subsidieritetsprincipn, som säger att beslut skatas på lägsta effektiva nivå, vilket man dock inte ville erkänna. Man fantiserade t.o.m. om att avskaffa Sverige och slå ihop de svenska regionerna med sina motsvarigheter i grannländerna, exempelvis skulle Öresundsregionen bli en delstat i Europas Förenta stater, direkt under EU-kommissionen. Umeå skulle antagligen bli huvudstad i en EU-delstat mellan gränsen mot Ryssland i öster och Atlanten i väster.

    Parallelt med denna vansinniga utveckling har centrala statliga myndigheter slagits ihop, så att de jar blivit kolosser på lerfötter, vilka klarat sina ujppgifter yttest illa, med Trafikverket som det mest aktuella skräckexemplet. Kommuner och regioner, vars befogenheter saknar i lag fastställda gränser. har alltmer blivit affärsdrivade företag, som leds av politiker, som leker kapitalister med skattepngarna. de tror att de kan göra vinster på stolleproekt.som verkliga kapitalister inte skulle riskera sina pengar i. Dessa självöverskattande politiker tror att de kan sköta med vänsterhanden under fikapauserna mellan de poliska mötena sädant som är heltidsjobb för verkliga kapitalister.

    Sverige består i dag av 21 regioner och 290 kommuner. Jag föreslår o stället att Sverige delas in i 30 llän, som styrs av ett landsting, och 900 kommuner, som styrs av ett kommunfullmäktige, som idag. Lämsstureöserna ska läggas mer och deras uppgifter ska övertas av förvaltningsdomstolarna, de centrala statliga myndheterna eller deras regionala enheter, samt av landstingen. Enligt mitt förslag ska åtta av de nya länen bildas genom delning av de tre storstadsregionerna. Det nionde nya länet ska bilsas genom sammansalgningav norra och södra Lappland till ETT LÄN, med förslagsvis Arvisjaur som länshuvudstad.

    Det här förslaget har jag skrivitom flera gånger, men de inre-norrländksa politikerna verkar vara alltför fega för att driva frågan. Eller ocksåär de alltför maktberusade avatt sitta med och vara ”delaktiga” i alla storvulna projekt vid Norrlandskusten. De kunde väl åtminstone kräva en utredning? Befplkningsraset i landskapet Lappland måste ju ändå hejdas på något sätt.

    • edor, Vilhelmina (inläggsförfattare)

      Stämmer mycket i vad du skriver enligt de kunskaper jag har.
      Vi ser hur nu alla resurser åtgår till de ”problemområden” som skapats. Det är viktigare diskutera exempelvis ”Järva” och problemen där än ta upp vår situation här. Jag menar problemen är inte av den arten som i de områden som man nu belyser. Inte heller har vi de problem som man vill åt. Trafikkaos, utsläpp mm. Om man tänkte lite mer än vad näsan räcker skulle man även vilja utveckla våra områden. Främst om det fortsätter finns bara en död fläck i slutändan. Varför Kiruna och norra Sverige överlever är att det ger utveckling i övriga landet. Det är ungefär lika överlag, så länge det finns något här ta från ”måste” man i alla fall upprätthålla någorlunda resurser, infrastrukturen främst och inte minst vägar. Visst är vi en kornbod för övriga Sverige och har väl alltid varit så. Politikerna i S-holms statshus har alla mer eller mindre varit behjälpliga till nedrustning. Folket här är vana klara sig själva, kämpa under alltid sämre förhållanden, vara nöjda med vad som finns. Jag tror häri ligger problemet, man väntar på att någon annan ska ”fixa”. Ett väpnat uppror kanske inte skulle hjälpa, men mera radikala åtgärder som ger verkliga spår. Enligt EU och de länder som där är ses Sverige som en helhet och man ser bara till hur människor har i de bästa delarna i Sverige. Våra problem, glesbygdens problem är ovidkommande och man torde varken veta- eller befatta sig med dessa.
      Vi är en minoritet utan närmare rättigheter. Politikerna vi här har kan vara alldeles för släpphänta, godtrodda och oavsett regering är man vackert lydande. Utan att de tänker på det kan de själva vara en del i de försämringar vi sakta får. Snart är kakan uppäten. Vad gör vi då?

      • brorson

        Det räcker inte med eländesbeskrivningar. Nu behövs förslag om vad som ska göras framåt. Om Lappland inte hade haft en befolkningsminskning utan samma befolkningsökning som Sverige i genomsnitt, så hade ni varit 200.000 lapplänningar idag. Det är förödande att Lappland är delat på två län, som båda styrs från kusten. Jämtland-Härjedalen har också glesbygdsproblem, men inte lika allvarliga som Lappland har. Det beror på att Jämtland-Härjedalen har en egen länsstyrelse + eget landsting, de enda i Norrlands inland. Arvidsjaur har ett bra läge för det av mig föreslagna Lapplands län. Kan med persontrafik på en moderniserad inlandsbana nås från både Dorotea och Gällivare på mindre än 2 timmar.

        Jag har följt den regionala utvecklingen och diskuterat regionalpolitik under 40 års tid och räknat en hel¨del på både avstånden, folkmängden och folktätheten. Anser f.ö. att ”Gamla Ångermanland”, där Hoting är största tätort, bör flyttas över till Dorotea kommun och Lapplands län. I övrigt inga kommunsammanslagningar i det nya länet .I stället behöv kraftfulla statliga insatser, bl.a, nya statliga arbetsplatser, för att befolkningsmässigt stärka kommuner med idag under 3.000 invånare.

        För att driva opinion för detta, ta hjälp av förtvivlade stockholmare, som tycker att de redan är för många och inte vill bli ännu fler. De känner sig maktlösa mot sina politiker.

  2. Ove

    Jag minns när Åsele fick sin första vindkraftspark, det var stora reportage i länstidningarna om hur rik Åsele skulle bli, framtiden var räddad. Vad hände med det ? Varför följer ingen journalist på vk upp reportagen ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.