Tänkte att jag skulle ut och gå, vilket jag ju gjorde hela första dagen också, så jag tog helt enkelt vänster nere vid stora vägen utanför hotellet, istället för höger in mot stan. Jag kom snabbt fram till att ställen jag velat besöka, som jag trodde låg långt bort, faktiskt nästan låg runt hörnet. Tänk vad en karta kan vara missvisande ändå!

Jag gick mot hjältarnas torg, som jag satt på "Att-göra-listan". På vägen såg jag mycket skoj.

Varför har inte vi såna här skyltar?!

Några gamla bilar fanns det, men de var bra sällsynta!

Med lite solsken hade man kunnat läsa ordet på väggen. Jag trodde det var långt, åt andra hållet, för att komma till detta hus, men de låg ju på vägen till hjältarnas torg. Men jag vet inte om jag skulle vilja gå på detta museum på semestern…

Så var jag framme, och ångrade mig djupt att jag inte tog tunnelbanan hit. Jag hade ordentlig träningsvärk efter 2 mils vandring dagen innan, mellan från det jag kom till hotellet 12.30 tills jag kom tillbaka efter middagen kl. 21.

Kolla kolonnen i jämförelse med gubben vid foten av den. Jag vart imponerad i alla fall. Runt kolonnen är de sju ungerska hövdingarna och högst upp ärkeängeln Gabriel.

Den vänstra vingen. Mannen med ormen och hästarna symboliserar krig, och den andra för arbete och välstånd.

Statyerna var läskiga. Visst syns det att hästen tittar på en?!

Jag skulle inte vilja heta "Ond" heller…

Efter hjältarnas torg kommer man till stadsparken och Vajdahunyad Vára, i både gotisk och renässans stil.

Intill låg en sjö, som jag tror var konstgjord, och där man kunde åka skridskor precis framför slottet. Om man vill så kan man bo på slottet, då det finns ett vandrarhem där.

Den gotiska ingången till slottet.

Mitt emot slottet ligger Széchenyi-gyógyfürdõ, som är ett terminalbad. (Något som tog mig en stund att komma på, och som jag hoppas besöka nästa gång)

Så är det dags för fika. Jag ville hinna med mycket denna lördag, men för att orka så måste jag få lite kaffe.

Jag hittade det här stället, Antik Café, i ena hörnet av hjältarnas torg. På alla caféer jag var på i alla fall så ska man bara gå in och sätta sig, så kommer de med en meny, och tar beställning. Något jag fick lära mig här. Precis innanför dörren fanns ju allt att titta på, och drickakyl så varför skulle jag sätta mig ner? Mysigt ställe i alla fall, och jag försökte mig på att få en "äkta ungersk kaffe", men fick till svar att de ofast dricker cappucino eller latte…

Men gott var det i alla fall! Godaste kaffen på hela helgen tror jag bestämt.

Så åkte jag äntligen tunnelbanan mot stan, men då jag inte visste var jag skulle gå av så chansade jag lite. Det var samma tunnelbana som den förbi hotellet och jag visste ju att operan låg efter hotellet. Jag åkte en station längre, och kom mitt i smeten. För 8,5:- var det helt klart värt att åka de 2,5km som jag ju ändå gick på vägen dit.

En sån där turistbussturs-försäljare försökte få mig att köpa en bussbiljett, och det hade helt klart varit värt det, om jag inte haft som mål att gå över kedjebron. När jag sen fick kartan över vart bussen gick så såg jag att jag redan gått 75% av sträckan av bussens hela tur, så jag höll mig till orginalplanen. Jag gick över kedjebron, mot slottet.

Det ruskade ordenligt på den. Blåsten och is/snö gjorde saken inte bättre.

Så hade jag bestämt att åka denna bergbanan. 6:- tror jag att jag betalade. Påminde om skansen tågbana för de som åkt den.

Insidan var lite spartansk, och det knakade en del, men den var inte direkt nybyggd.

Fin utsikt fick man i alla fall

Saknade bara solskenet

Väl däruppe så möttes man av detta. Bredvid slottet, Budavári Palota, så ligger presidentens hus.

Lejon är populära, och jag gillar ju lejon.

Nu ska jag gå på Budapest museum!

Utsikt mot Citadellet. Något som står på listan nästa gång.
För att få fota på museum så måste man betala en kameraavgift utöver inträdet. Jag hade inte tänkt gå in på så många museér så jag tror att jag betalade 60:-, med kamera och mig själv. Annars finns museibiljetts-kuponger för en helg till exempel.

Så här såg kedjebron ut efter kriget.

Det fanns mycket att titta på, och gångarna under slottet förstår jag inte hur de planerade, men det blir väl så när ett så stort slott byggs, renoveras och förstörs i omgångar. De nyaste delarna som byggts runt de äldsta delarna uppfördes 1966 av vad jag kunde se, så det var väldiga skillnader. Jag fick syn på denna staty och tänkte direkt på mamma och hennes fascination för döskallar. Jag minns inte vad statyn hette eller något annat, då jag mest ville ta mig ut och få någon slags mat…

Utför slottet höll man på med utgrävningar, och det här var de enda djuren jag faktiskt såg på hela vistelsen.
Efter detta så hittade jag faktiskt ett hak där man betalade 60:- för två rätters lunch, men då fick man hämta allt på en bricka och ställa undan efter sig. Tyvär förstod jag aldrig själva kösystemet, och välde något så smakade väldigt gott, så förjävligt ut när man väl började granska vad det var, och hade konsistens som en disktrasa. Näe, nästa gång ska jag ta turen åt andra hållet på det stället.

Jag skrev vykort också, och så här ser brevlådorna ut! Om man bara ska ha frimärken så ska man gå till den lilla kiosken inne på postkontoret. Jag stod en stund och tittade på den där betjäningsapparaten och konstaterade snabbt att jag inte fattade någonting, tills en snäll man pekade ut kiosken i andra änden. Portot är förresten bra mycket dyrare än vykorten…

Näe, idag var de så mycket bilder, så det kommer väl en dag 2½ senare. *vinka*