Gårdagens oväntade utgång

Av , , 3 kommentarer 0

Söndagar är inte mina favoritdagar… Igår var också en sådan… Men dagen gick ändå förbi, och varje gång jag tittade på klockan så blev jag förvånad över att den var så lite. Anders, svärfar oc h grävämaskinisten, Jörgen, tog hand om gården och grävde upp runt ladan då vi fått lite problem när Anders skulle gjuta i ladan. Plötsligt var där vatten överallt, så det behövs nog dräneras kom vi fram till. Nu har vi en vallgrav runt ladan, där Anders pratade om att ha krokodiler.

Gårdsplanen
Gårdsplanen

Baksidan

När päronen var här sist så fastnade de så klart på gräsmattan, med bussen… När det var färdiggrävt så såg vi att bussen inte kunnat sjunka djupare än den gjorde…
Busshindret
För här var nämnligen bara berg under gräsmattan…

Snillet spekulerar
Måste ju räkna uthur mycket rör som går åt också…

Diesel är också med
Diesel är också med, men han blev mest trött på all röra

Så på kvällen när Anders höll på att städa, något jag gjorde hela dagen, så fifflade jag lite med en sån där smyckestorso jag införskaffat. Sydde en liten klänning till den, och tänkte att lillasyster kunde få den för att visa upp sin smycken, som hon ibland säljer, med.

Upptill
…så jag får väl se vad hon säger… =D
Framtill

Felskrivningar eller felsägningar

Av , , Bli först att kommentera 1
Läste en artikel på aftonbladet imorse… Det handlade om fyra tjejer som hade en leksakspistol i bilen, här i Uppsala igår, och blev stoppade och nedtvingade på marken av poliserna som trott att pistolen var äkta.
Det i sig var inte det jag reagerade över utan vad som gick att läsa emot slutet av artikeln. Där står nämnligen:

"
Anders Kellerth, LKC-befäl i Uppsala tycker att polisen agerade helt enligt regelverket. 
-"Självklart. Vi måste anta att det är en riktigt skarpladdat vapen när vi går fram. Vi kan inte slött knalla fram och knacka på rutan då, som i vanliga fall."

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5716094.ab

 
Jag fick ett halvt skrattanfall och började genast undra om det kunde vara så illa då det i mina öron låter som en bekännelse näst intill. I nästa stund kan det även vara så att tidningen i sin iver skrivit lite fööör mycket =D Men kul hade jag i alla fall!

Blommor med bin

Av , , Bli först att kommentera 1

Eller ja, blommor i alla fall.
Jag har aldrig riktigt haft gröna fingrar, men det kanske är för att jag aldrig testat ordentligt. Jag menar, alla lyckades ju med smörgåskrasse på bomull när man gick lågstadiet, men sen har jag väl aldrig riktigt haft chansen. Men i år tänkte jag ändra på det, och satte lite lökar. De första skulle blomma i juni-juli och då började det ploppa upp några gröna strån ur backen, men några blommor kom inte. Så blev stråna till stora blad och för två veckor sen såg jag första antydan till blommor. Jag hade ju försökt planera blomningen så jag skulle ha blommor hela sommaren, men de som skulle blomma tidigt gillade nog inte allt monsunregn som fallit här. Men av de åtta senare lökarna jag satt, så blev det fem blommor, och en lök blev det två blommor, så egentligen sex då…  Nu lyckas jag ju inte komma ihåg vad de hette, men jag har fotat dem så jag tänkte dela med mig av min glädje att hoppet kanske inte är ute för min del.

På väg att slå ut
På väg att slå ut

En hel hög med blommor blev det
En hel hög med blommor blev det

Fina är de också
Fina är de också

Närbild =D
Närbild =D

Nu var ju dessa egentligen uteblommor, men kände inte för att vara mördare så jag satte oom dem och ställde in alla, när jag trodde att det skulle bli kallt. (Plus lite för att reta Anders, som förvisso tycker att blommor är fina, med att det blir svårare att titta ut genom fönstren)

Idag så blev det ju då istället 20grader varmt, men rätt blåsigt, så de hade nog överlevt ändå…. Men, men… Då hade man kanske inte sett dem på så här nära håll. *pekar på bilden ovan*
Bara hoppas på att regnet slutar i Piteå, där päronen är nu för att köra lite dragracing. Dagens körning hade tydligen blivit inställd på grund av det tidiga mörkret och att banan inte torkar så fort, men mamma får kanske chansen att köra ifrån de andra imorgon istället!

Lyckad dag, trots regn

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det fredag, och "Fredagsmyyyyys" som Sören, rumskompisen på jobbet, brukar skutta runt och sjunga…. Här är det kanske inte så mycket till mys då Anders är på svensexa, och ska ha hämtning senare.

Själv har man sprungit runt hela Gränby centrum (största köpcentret i Uppsala) samt halva stan(!) sen kl.16, och var väl inte hemma förrän 20… Men då bor vi ju utanför stan också. Har letat kläder till nästa helgs bröllop som vi ska på, och tror mig hittat vad jag vill ha. En svart (ja, svart, och ja, jag vet att man inte borde ha det, men jag får väl ha en färgglad kofta eller nåt) klänning som jag blev väldigt nöjd med. Måste säga att det är väldigt skönt att för en gångs skull kunna köpa kläder utan att behöva gå till de där hörnorna i klädbutikerna med kläder som ser ut som lakan. (Pratar om stora storlekar, men är less på passformen på dessa, från de avdelningarna) Det har ju försvunnit 4-5 storlekar på mina kläder nu, och det både känns och tycker mig se det nu också. Tänk att inte ögonen hänger med utvecklingen!
Var på så bra humör att till och med Anders fick en t-shirt och nya kallingar då han alltid(!) klagar på att han inte har några rena. (Oftast för att han inte tvättar) Måste bara hitta något att ha över axlarna, och jag vägrar springa runt med en sjal… Den försvinner ändå bara till slut, men först blir den alltid halvt nerspolad i toaletten, trampad på när man inte orkar ha den med och kanske till och med får brännmärken när någon gått förbi för nära med ciggen. Slutar med att man dagen efter får åka tillbaka och leta reda på trasan, så det känner jag inte för… Får helt enkelt pallra mig in, kanske på söndag och leta reda på något klädbart!

Annars är det väl nästan en fredag som alla andra… Förrutom att det var inventering på jobbet då… Känns ibland som att jag inte kan räkna till mer än 3, och det är inte direkt bra när man ska inventera. Så var det ju så klart en del möten och annat. En vanlig dag på jobbet också alltså…

Nä, nu ska jag nog gå och hämta bilen, som Anders lämnat hos en kompis. Så det blir en promenad i regnet =) *myser*

Förbannade kräk!

Av , , 3 kommentarer 0

Ja, jag är så less… Här ska ni få höra…

Då, för någon månad sen:
När familjen var nere sist, så satt jag framför tv:n, mamma var i köket och Jennifer gick iväg på toaletten. Vi tog det lite lugnt, då vi inte hade så mycket planer, vi hade väl redan varit på IKEA, när det plötsligt blir liv inne på toaletten. Man hör Jennifer spola och sedan springa fram till handfatet för att tvätta händerna och kommer sedan i 120km/h utflygande från badrummet och skriker att det är något äckligt i armhålan! Jag tittar närmare och får se en sprattlande varelse på ungefär en halv centimeter som klamrat sig fast i huden… en fästing… som nog suttit där en stund… Resten kan ni nog klura ut själva, hur en 11-åring reagerar när hon i princip tror att hon kommer att dö av denna insekt(?). Förresten, grattis Jennifer, till att du blev den första i släkten att blivit tuggad på av en sådan!

Idag, 6.20:
Imorse gick jag upp som vanligt. Borstade tänderna, drog på deo och allt det där, gick iväg till klädgarderoben och letade när jag känner att det kliar till på armen. Jag kliar tillbaka och känner något under fingret, som jag tror är en finne och spanar in den… Till min förvåning ser jag en svart fläck och tyckte det verkade lite konstigt… Men så börjar den sprattla… *suck*
-"Anders…(?)" frågar jag sambon som ligger kvar i sängen på ovanvåningen…
-"Mmm…(?)" svarar han tillbaka och hör att jag inte låter som jag brukar…
-"Jag har fått en fästing…" säger jag med sorgsen ton, när han snällt kommer ner och får ta bort det äckliga kräket.

Nutid:
Så nu sitter jag här och irriterar mig över alla äckliga kräk som alltid ska tycka om mig… Jag är lite smått överkänslig för sånt som bits, så som myggor, knott, broms och såna där andra flygfän som har för vana att bitas. På radion sa de tidigare att myggor till exempel bara biter folk som inte luktar. (Antagligen för att de lättare hittar födan) Så på väg till jobbet kom jag fram till att det måste ha varit Anders fel att fästingen bet mig, då han inte duschade igår kväll…!

Slutsats:
Alla som är som jag och blir attackerade av de flygande rovdjuren och krälande kräken, sluta duscha, eller flytta in en sån där uppblåsbar bubbla så inte äcklen tar sig in! En annan lösning kan vara att de som jobbar med sånt, kan komma fram till hur man utrotar de äckliga varelserna! *gör äcklade grimaser* 😉

Att tycka olika och utvecklas

Av , , 3 kommentarer 1

Ibland undrar jag varför alla ska tycka så olika… Är det inte färger, resmål, mode, musik eller något annat spännande så tycker en att vädret är bra när det regnar och en annan när det är snö.
De flesta skyller ju på att det vore tråkigt om alla var likadana, och det är väl förvisso en bra anledning, så jag får väl nöja mig med det. Så som min mors och lillasysters diskussion bland de tidigare kommentarerna här så tolkar mamma det som att lillasyster tycker det är kul att jag börjat blogga, medan lillasyster kanske bara tog ett snedsteg(?) istället för ett glädjeskutt. Jag lär aldrig få reda på vilket i alla fall…

Något som jag tycker om, och som Jennifer också tycker om, så är det att rita. Mamma skrev tidigare, i sin blogg, om hur man ritade olika figurer på olika sätt. Ofta fick människor inga armar eller ben, eller så kanske man glömde halsen, eller som jag vet att jag gjorde på väggen hemma i mitt gamla rum; satte mustaschen ovanför näsan på en gubbe. (Ja, jag fick faktiskt rita på väggen för päronen då jag hade så fula tapeter (ursäkta till de gamla ägarna av lägenheten, om de mot förmodan skulle läsa det här))
Här är några exempel på gamla mästerverk av mig: =)

Kanske 7 år när jag gjorde denna
Kanske 7 år när jag gjorde denna

Förmodligen också 7 år gammal
Förmodligen också 7 år gammal

Så här tyckte jag att jag skulle se ut när jag blev vuxen. (Vilket väl kanske inte liknar mig just nu) Den är ritad när jag är 10år.
Så här tyckte jag att jag skulle se ut när jag blev vuxen. (Vilket väl kanske inte liknar mig just nu) Den är ritad när jag är 10år.

19år och ritade denna fantasyfigur
19år och ritade denna fantasyfigur

och för ovanlighetens skull så sitter jag här även ikväll, och ritar… Så här kommer mera smakprov:
Andra bilen jag ritat, typ någonsin... (Ska föreställa en Camaro -69)
Andra bilen jag ritat, typ någonsin… (Ska föreställa en Camaro -69)

En ros jag ritade åt Helena på jobbet
En ros jag ritade åt Helena på jobbet

En grej jag gjorde åt mamma och resten av familjen, mest som tidsfördriv
En grej jag gjorde åt mamma och resten av familjen, mest som tidsfördriv

Nu sitter jag istället och ritar om min företagslogotype, men det var inte det jag ville berätta med det här, utan att man precis som med rit-tekniker och lite nytt tänkande kan utvecklas en del. Gäller bara att fortsätta även om det kanske kan kännas lite fel eller kanske inte alltid se så bra ut.

Konst är ju ett bra exempel på att tycka olika eftersom allas smaker brukar vara helt olika. Lyssnar man så på någon annan en stund och denne får förklara varför den tycker som den gör, så kan man själv ändra sig. Något jag tycker är väldigt kul är just att man får nya infallsvinklar dagligen och det jag tycker är fint kanske andra skyr som pesten. Så ta en stund och lyssna på en annan för en stund. Du kanske lär dig något nytt! =D
och här kommer en teckning åt Jennifer, för att hon läst bloggen =D

Hjärta

Minus en massa vikt, plus en massa erfarenhet

Av , , 1 kommentar 2

Som jag skrev igår så har jag gått ner lite i vikt. Nu är det si så där 16 kilo sedan jag började på Itrim, tränings- och koststället som jag går till varje vecka, i slutet på januari. Jag gick ner lite innan också, men då det ju inte är samma våg så kanske jag kan gissa på att det är närmare 20 kilo mindre av mig numera. Stod still efter semestern och efter födelsedagar och annat partaj så syns det knappt på vågen, vilket jag ser som en vinst. Att man hållit sig i skinnet rätt bra ändå. Men precis som med åldern så ska man ju vara nöjd med vikten. Något som vi diskuterade på dagens gruppträff.

Gruppen är helt fantastisk! Vet helt ärligt inte hur det hade gått utan den. Vi träffas varannan tisdag numera, och lite på fritiden när man tränar eller hittar på annat kul. Sist var vi på utflykt och gick på blomsterexekution runt Uppsala. 7km blev det och så kul vi hade!

Dagens diskussion handlade också om barn och hur man ofta belönar med godis/dricka eller socker i övrigt. En annan fråga jag då ställde mig var: "Varför lär man barn att äta upp allt på tallriken, som de ju för övrigt ofta inte lagt upp på själv?"

När jag tänkte efter blir jag nästan förbannad på allt dumt som man gör, för att man lärt sig att det ska vara så… Så här kommer lite bilder ifrån vår utflykt istället =)

Alla på väg mot Sävja
Alla på väg mot Sävja

Fint på fältet
Fint på fältet

Första tecknet på liv
Första tecknet på liv

Stefan förklarar vad det är för blommar vi tittar på
Stefan förklarar vad det är för blomma vi tittar på

Så stötte vi på ett gäng tjurar (Nästan som i Bregott fabriken, om det inte hade varit fel kön, och det menar jag inte på ett diskriminerande sätt)
Så stötte vi på ett gäng tjurar (Nästan som i Bregott fabriken, om det inte hade varit fel kön, och det menar jag inte på ett diskriminerande sätt)

Utflyktsgruppen, nästan halva orignal-gruppen, på utkikstornet mellan sävja- och fyrisån.
Utflyktsgruppen, nästan halva orignal-gruppen, på utkikstornet mellan sävja- och fyrisån.

Naturfotografen som varit i farten...! =)
Naturfotografen som varit i farten…! =)

Efter tjurarna mötte vi denna hästen
Efter tjurarna mötte vi denna hästen

Stefan tar emot oss hemma hos han och Gunilla
Stefan tar emot oss hemma hos han och Gunilla

(Naturfotografen igen =)
(Naturfotografen igen =)

Skönt att se att Stefan och Gunilla har barnasinnet kvar, trots att de är pensionärer *ler*
Skönt att se att Stefan och Gunilla har barnasinnet kvar, trots att de är pensionärer *ler*

Mat blev det också! *slickar sig om munnen*
Mat blev det också! *slickar sig om munnen*

Här kom den nya snapsvisan. Att vänta 30 sekunder och sedan säga i kör "Byt station" på riktigt Itrim-manér. (Fast ingen hade så bra tålamod)
Här kom den nya snapsvisan. Att vänta 30 sekunder och sedan säga i kör "Byt station" på riktigt Itrim-manér. (Fast ingen hade så bra tålamod)

Åldersnojja och att bara trivas

Av , , 3 kommentarer 1

Det händer rätt så ofta att folk tror att jag är äldre än vad jag egentligen är. Sen man gick i lågstadiet har man fått höra att man varit så mycket mognare än alla de andra, och det har nog blivit rätt uttjatat. Numera tar jag igen det =) Är näst yngst på jobbet, och en av väldigt få tjejer, så det är lätt att synas.
Ofta pratar vi om ålder, då de flesta är runt mammas ålder (den högaktningsfulla ålder av 42 jordsnurr som hon ju nu kommit upp i) och då får många åldernojja! Många säger att de är som en far för mig, och jag kan nog behöva en extra sån ibland, då jag ju inte bott hemma på sju år nu. Men oftast tycker de bara att det är roligt att de kan umgås med någon som är så mycket yngre. En del har ju egna barn i min ålder, och ibland är de ju lite nyfikna på vad man gör i min ålder och så vidare.

Själv fyllde jag 24 förra söndagen, och det blev tårtkalas hemma med svärföräldrar, Anders syster med pojkvän och så Anders farmor. (Då man bor 60mil ifrån resten av släkten får man stå ut med att fira födelsedagar och annat, på ett lite lugnare sätt) Då fick jag i alla fall frågan om jag kände mig äldre nu när man fyllde år. Jag tänkte efter och kom efter en stund fram till att nä, de gör jag inte! Jag känner mig faktiskt yngre, men inte tack vare omgivningen utan av det faktum att jag nu närmar mig 20kg strecket, att ha gått ner i vikt, sedan nyårsskiftet! ..och så tog jag en tårtbit för att fira det istället! =) Något kilo till ska det bli, men mitt mål är inget nummer utan snarare att trivas! Något som man borde göra med sin ålder också!